Söndag morgon och en näst intill sömnlös natt.
Det är nu fjärde advent.
Och tre dagar kvar till julafton.
Hade så mycket att tänka på att jag knappt sovit någonting.
Jag masade mig upp ur sängen, gick upp och satte på kaffe.
Jag kunde inte sova längre, klockan var över elva.
Alla julklappar skulle slås in också.
Jag fick lite smått panik, jag var alltid sent ute med allt jag skulle göra.
Stress, stress, stress… Alltid likadant.
Men så var det att leva ett liv som Sara Månesköld.
Jag skulle ju baka pepparkakor också, det hade jag totalt glömt av.
Degen hade legat i kylen i cirka tre veckor nu, tror jag.

 Lite senare på dagen

Jag blev lite smått stressad av allt jag hade att göra, så jag tog en snabbdusch.
Sen satte jag igång att baka pepparkakor.
Hjärtan och stjärnor, gubbar och gummor, granar och julbockar.
Jag gjorden två stora hjärtan som jag sedan skrev Marcus och Martin på med glasyr.
Jag kom på mig själv och tyckte att det kanske var lite väl barnsligt så jag åt upp båda två när dom var klara.
Sen fick jag ont i magen.
Strax efter klockan fyra på eftermiddagen var jag klar med alla pepparkakor, då var det dags att slå in julklapparna.
Pappret räckte till två julklappar.
Skit också!!! Det var ju fyra kvar att slå in.
Jag hade ingen ork att gå till affären och handla, så jag tog vad jag hade hemma.
Jag plockade fram några gamla Götebrogs Posten som låg i en påse.
Fram med röd och grön färg.
Jag målade tidningarna röda, sedan målade jag dit små fina julgranar.
Det fick duga.

Senare på kvällen.

Jag bestämde mig för att ha en stilla hemma kväll idag.
Jag gjorde mig en kopp te och satte mig i soffan.
Funderade på vem jag ville träffa, Marcus eller Martin.
Jag visste inte särskilt mycket om Martin förutom att han var bilmekaniker.
Marcus reste mycket i sitt jobb så det skulle inte bli ofta vi kunde träffas.
Det var då jag kom på den dumma idén om att singla slant.
Krona för Martin och klave för Marcus.
Jag gick ut i hallen och rotade fram min plånbok ur väskan, tog fram en krona.
Gick tillbaka till soffan.
Jag kastade upp kronan i luften och den landade i handen på mig.
Jag tittade… klave.
Bästa av tre då?
Ännu en gång kastade jag upp kronan i luften.
Klave igen….
Jag kastade upp kronan i luften igen, den landade på bordet denna gången.
Det blev krona.
Det var inte rättvist, bäst av tio då?
Jag fortsatte att kasta kronan i luften säkert hundra gånger.
Krona, klave, klave, krona, klave, krona.
Det var svårt att hålla räkningen så jag tog papper och penna till hjälp.
Hur många gånger jag kastade kronan vet jag inte, men jag blev aldrig riktigt nöjd.
Jag gav upp.
Går och lägger mig istället, kanske jag kan komma på något bra i mina drömmar?
Only time will tell…

God natt kramisar

   Sara