Jag vet nu...

... varför vissa saker är som det är, vem det är som bestämt att det ska vara så och tyvärr finns det inte mycket att göra åt saken.
Egentligen så har det alltid varit så, men jag har alltid levt på hoppet att det ska bli bättre någon gång.
Visst blir jag ledsen när jag funderar på varför jag aldrig fått vara en del av er, utan mer fått stå brevid och titta på, om jag fått plats vill säga...
Tänker inte säga mer än så... för att inte säga för mycket.



Kommentarer
Postat av: Mamma

Hos oss får du alltid plats!

Det vet du...puss och kram....

2009-05-03 @ 18:42:52
Postat av: Lotta

Vad sorligt...

2009-05-06 @ 21:52:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0





















Kontakta mig via mail:
klicka här