Denna dagen som började så bra...
Varför(!?!) måste alla tonåringar ifrågasätta precis allt man säger???
Det känns som att ända gången det är bra, det är när dom får saker, pengar och annat, men så fort det är slut så är det som om minnet raderas på dom.
"Vaddå jag fick??? Det var ju igår!!!", kan man få höra.
Våran stora tror på allvar att jag är rik som ett troll. Och det kan jag ju försäkra er om att jag inte är.
Jag blir tokig snart, det spelar ingen roll vad man gör.

Vet inte om jag är "old fashion", men jag tycker att roliga ska man ju faktiskt förtjäna.
Får man bara göra kul saker hela tiden så uppskattar man det nog inte lika mycket.

Hoppas "storkillen" är på bättre humör i eftermiddag.

Hur mycket pengar och hur ofta får era "minitonåringar"?
Måste dom hjälpa till med något hemma?