Var borta på jobbet en sväng strax efter kl.9
William blev helt plötsligt jätteblyg och ville helst inte att någon skulle titta på honom.
"hejdå, hejdå" sa han och vinkade. Vet inte om han trodde att vi skulle gå igen då.
Efter en stund släppte blygheten och han blev som vilken "dagisunge" som helst.
Barnen turades om att hjälpa William att gå, de stora tjejerna försökte sätta på honom solkepsen som han hela tiden slängde av sig. Detta blev snabbt en lek med massor av skratt.
Det var skönt för mig som är så orolig för dagisstarten för William att få se hur han tog för sig bland barnen trots att han är "liten".
Jag borde inte vara så nojjig som jag är, jag har ju trots allt arbetat inom förskola/skola sen -95 (Old Lady ;) )