Jaha, klockan är nu strax efter kl.7 och jag har redan gråtit massor.
Nej, det har inte hänt något här, men jag läste något fruktansvärt på facebook som gjorde att man minsann fick sig både en och två tankar på hur lyckligt lottad man är.

Tänk att förlora sitt barn helt plötsligt, utan att veta vad som egentligen hänt.
Det var just detta jag lästa om.
Ett barn som hade dött i sömnen, barnet var över året och dom vet inte vad som hänt ännu.
Så fruktansvärt!!!
Fy vad livet är orättvist.
Hur sjutton kommer man övernågot sådant???
Det måste vara det absolut värsta som kan hända.

Har nog gosat sönder min son nu, sprang upp till R och pratade berättade för honom med.
Är så tacksam över vad jag har!!!

Mitt djupaste medlidande till föräldrarna.