Åh, vad jag längtar till våren, värmen och barmark.
Jag kan då få gå ut och gå igen utan att få ont var 5:e steg (bebisen har ju komit då).
Man behöver inte klä på sig/barnen så mycket kläder att dom är som michellingubbar.
Just nu känner jag mig lite som en fånge i mitt eget hem OCH kropp.
Det ska bli så skönt att få komma ut och verkligen orka promenera.
Jag vill kunna fixa i trädgården och sitta på altanen och njuta av en kopp kaffe medans William leker i trädgården.
Snart,snart,snart...
Men än så länge får vi dras med den här tråksnön och isbanor till trottoarer.

En av anledningarna till att jag längtar så till våren är så William blir bättre från sin förkylningsastma.
Vi hinner ju inte avsluta en kur innan vi går på nästa.
Nu är han inne på sin andra sjukdomsvecka.
Han har ingen feber sen i lördags, men är fortfarande snorig och har en hemsk hosta.
Han hade säkert kunna gå till förskolan, men frågan är om han skullle orka med en dag där.
Det är ju trots allt ett helt annat tempo där en hemma.

Nu blir det mys i soffan med William och en pulver macchiato (längtar så till jag kan dricka vanligt kaffe igen).