Åh vad skönt! Det nackonda har gått över till att bli nack/skulderblad/ryggont. Verkligen skönt när man ska åka 95 mil i en obekväm bil imorgon...
Nej, jag var inte allvarlig.
Det gör skitont, nästan så jag vill lägga mig och tjura en stund, men vem har tid.
William har nästan somnat, han ligger och ojar sig lite över den onda tanden som är påväg upp.
Blir det som igår så får jag ge honom lite alvedon igen.

R är i forsen med sin mor och Anton.
Jag har EGO-tid, förutom alla sjuttielva gånger jag redan sprungit in till William.

(Så, nu har jag gnällt klart).

Imorgon åker vi hem och jag längtar efter att få sova i MIN säng.
Fast jag har haft fantastiskt mysigt här uppe och jag vet att när vi kommer hem så längtar vi snart tillbaka igen.