Julkalendern 12 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

Jag skyndade mig upp ur sängen idag.
Precis när jag var på väg till bilen kom jag ihåg att jag glömt lussekatterna.
Dom låg kvar i frysen.
Jag sprang upp igen och hämtade dom. Dom var fortfarande frusna så jag fick tina dom i mikron på jobbet.
Vi träffades i personalrummet och tog en kopp kaffe.
Det var bestämt att vi skulle lussa vid tio tiden.
Jag gick och jobbade en stund. Låg lite efter med mina papper.
Mia lovade att ta hand om fikat så det var klart när det var dags att överraska personalen.

Lite senare på dagen

Vid tio tiden bytte vi om och ställde upp oss i Lussetåget.
Tony hade lucialinne som var iallafall tjugo centimeter för kort.
Jag hade på mig röda långkalsonger och en röd polo.
Lasse hade strut på huvudet och sin äldsta dotters lusselinne som var något för kort och för tajt.
Mia hade lagt lussekatterna i en korg med en lite handduk över.
Vi började sjunga… ”Natten går tunga fjät….”
Vi gick genom korridoren och all personal hade gått in i den stora personalmatsalen.
Min lykta lös så fint att jag inte kunde sluta titta på den, och det var då jag kände att det blåste lite kallt om baken. Jag hade glömt att det var hål i mina långkalsonger. Världens hål i röven.
Kändes det som i alla fall.
Jag väste åt Sophie att hon skulle titta, men det var tydligen inte så farligt som jag trodde.
Jag drog ner polon så att den täckte det mesta av baken.
Vi sjöng våra julsånger och jag lyckades hålla min lilla lyckta utan att bränna ner kontoret.
Mia ställde fram korgen med lussekatterna på bordet, det var då jag såg…
Att jag tagit fel påsar ur frysen.
Jag blev pionröd i ansiktet.
Skrattet ekade i lokalen.
Jag hade tagit med lussesnoppar med ett litet russin som prydde ollonet, istället för lussekatterna.
Jag fick skämmas igen.
Som tur var frågade ingen vem som gjort dom, men å andra sidan så visste nog många att det var min tur att bjuda på fika.
Tro nu inte att resten av dagen blev lugn.
En kvart senare var jag på väg för att byta om till mina vanliga kläder när Anna ropar till mig att jag har besök.
Jag trodde givetvis att det var Marika som kommit (Hon skulle möta mig vid lunch).
Jag gick till receptionen iklädd mina röda trasiga långkalsonger, polo och tomteluva gjord i frotté.
Vem stod där då? Jo, MARCUS!!!! Med ett fång rosor.
Jag har aldrig någonsin skämts så mycket i hela mitt liv.
Marcus tittade på mig och sa: ”Hej snygging! Ny outfit?”
Jag bara stirrade tillbaka och visste inte vad jag skulle säga.
Han gick fram till mig och jag fick en kram och en puss på kinden.
Han gav mig de vackra rosorna och sa: ”Tänkte bjuda dig på lunch, men vi kanske ska ta take away?” sen skrattade han åt mig.
Jag stod fortfarande helt stum, jag tog ett djupt andetag.

-Vi har lussat här, vi gör alltid det på lucia, på skämt, men jag, ehh, hihihihi, tack för blommorna.

Marcus log. Han frågade om jag skulle byta om eller om jag ville följa med och äta lunch i dom kläderna.
Jag svarade snabbt att jag skulle byta.

Senare på kvällen.

Vi hade jättetrevligt på lunchen, jag kunde väl aldrig ana att han hade samma humor som jag och Marika.
Vilken fullträff alltså.
Det blev en väldigt lång lunch. Men en av de trevligaste luncher jag haft.
Och jag skulle definitivt träffa Marcus igen. Om han ville träffa mig efter det hemska besöket på mitt jobb.
Ikväll har jag bara legat på soffan och slappat.
Och nu måste jag gå och lägga mig.

Kram och god natt!!!

                            Sara

Kommentarer
Postat av: Ida

Du har fått en awardutmärkelse från mig!! =)

Gå in på min sida för att få reda på mer!!!

Kram!

2008-12-12 @ 09:33:00
URL: http://lewisian.blogg.se/
Postat av: Mamsi

Hi,hi! Lussesnoppar, brukar du baka det?

Jag föredrar dom vanliga.....katterna.

Puss och kram!

2008-12-12 @ 14:41:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0





















Kontakta mig via mail:
klicka här