Julkalendern 24 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~




Gick upp strax för klockan sju för att hinna med allt som skulle göras innan vi skulle åka.
Jag skulle duscha, äta frukost, packa, vattna blommorna, springa bort till mina föräldrar med julklappar.
Hur skulle jag hinna med allt innan klockan tio?
Jag började med att gå upp ur sängen, det tog i alla fall en kvart.
Det var kallt på golvet, kallare än vanligt tror jag.
Minst tjugo minusgrader.
Jag tvingade mig själv att gå upp ur sängen och in i duschen.
Det tog sin lilla tid, jag stod länge i duschen, avslutade med att vrida kranen så att det enbart skulle komma kallvatten.
Japp, det funkade och jag blev pigg (En stund i alla fall).
Jag tog på mig kläderna, gick ut i köket och satte på kaffe.
Klockan var nu strax före åtta.
Vi skulle vara nere i Småland vid två tiden, så att man skulle hinna packa innan Kalle Anka visades i storstugan.
Jag ringde Marika, skulle kolla om hon var vaken ännu.
Det var hon inte! Det gick säkert fram tio signaler innan hon slutligen lyfte på luren.

-Låt mig va! , sa hon. ”Jag måste sova”.

-Upp med dig nu din slappröv! Ropade jag i telefonluren.

-Jag vill inte gå upp än, vi ska ju inte åka förens klockan elva ju, jag packade allt igår för att kunna sova längre idag.

Just det ja, packa skulle jag ju göra också.

-Vi hörs sen då, sa jag.

Vi avslutade samtalet där.
Jag gick in i sovrummet och började packa, vad skulle man ha med sig?
Handdukar, lite kläder, smink.
Smink var det ja, då får jag sminka mig nu då så att jag inte glömmer av att lägga ner sminket.
Jag fick lite bråttom när jag såg att klockan närmade sig halv tio.
Jag slängde ner lite kläder i en väska, en stor väska givetvis, för jag hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle ta med.
Väska var stor som en hockey bag.
Jag ordagrant slängde ner ett gäng kläder (och strykjärnet) i väskan.
Så kan jag bestämma mig när vi kommer fram.
Det är alltid bra att ha för mycket än för lite.
Telefonen ringde, det var mamma som undrade om jag var på väg.
Jag sa att jag stod med skorna på, vilket jag INTE gjorde.
Men mycket snabbt packade jag klart det jag skulle ha med mig.
Sen plockade jag fram julklapparna till mamma och pappa.
Jag tog på mig skorna och sprang iväg.
Lite andfådd var jag när pappa öppnade dörren.

-Nu är tomten här, ropade pappa när jag kom.

-Mmm, jag har lite bråttom, vi ska åka härifrån klockan elva och jag har inte hunnit äta frukost ännu.

Jag tog ett djupt andetag i hopp om att hjärtat skulle hoppa tillbaka till sin rätta plats, just nu satt det i halsen.

-Kanske du skulle ha önskat dig ett motionskort i julklapp? Sa pappa och skrattade.

Jag visste att jag hade taskig kondition, men var han tvungen att påminna mig på julafton?
Mamma kom ut i hallen och gav mig en bamse kram.

-Vill du ha något att äta hjärtat, sa hon. ” Jag har gjort kaffe, du kan få en smörgås om du vill?”

Jäklar kaffebryggare står på hemma.
Jag sa till mamma att hon gärna fick duka fram, jag var bara tvungen att gå hem och göra en sak.
Jag sprang snabbt hem för att stänga av kaffebryggaren, vilket jag egentligen inte hade behövt, för jag hade glömt sätta på den förut.
Det var med trötta tunga steg som jag gick tillbaka till mamma.
Hon hade dukat fram lite av varje som finns på julbordet.

-Får ni julbord i Småland?, frågade hon.

-Det hoppas jag allt, men det blir nog inget sånt som vi har hemma.

Jag tittade på klockan som nu hade blivit kvart i elva.
Nu blev jag stressad.
Marika ringde till mobilen och undrade om jag var hemma snart
Jag slängde i mig en köttbulle macka och hällde i mig det fes ljumna kaffet.

-God Jul på er jag ringer när vi kommer fram, sa jag.

Mamma ropade något om julklappar när jag stängde dörren.
Jag hann inte öppna mina julklappar från mamma och pappa.
Jag sprang hem, där utanför stod Marika och väntade.

-Sen som vanligt ja, sa hon när jag kom.

Jag grimaserade åt henne och låste upp dörren.
Sprang in till sovrummet, drog igen väskan, letade upp bilnycklarna.
Klockan var nu fem över elva.
Vi gick ner och lastade in bilen.
Hurra!!! Den startade utan problem!!!
Vi åkte i cirka en timma innan det var dags att ta en fika på ett rast ställe.
Vi stannade vid en vägkrog.
Båda var hungriga och nödiga.
Vi beställde varsin toast och en kopp kaffe.
Cirka fyrtio minuter satt vi och fikade.
Jag tittade på klockan som nu var strax före ett.
Vi skulle aldrig hinna i tid, men det inget för vi hade sett Kalle Anka så många gånger innan.
Vi gick ut och satte oss i bilen, både lite smått stressade.
Jag vred om nyckeln, men bilen rörde inte på sig.
Flera gånger försökte jag.
Tillslut blev Marika irriterad.

-Jävla sketbil, skrek hon och slog näven i instrumentpanelen, sen öppnade hon bildörren.

Hon tände en cigg.

-Eh., Sara…

-Ja, vad är det, svarade jag med pannan lutad mot ratten.

Under tiden vi varit inne och fikat, hade någon roat sig med min bil.

-Öppna din dörr, sa Marika och började skratta. ” Detta kan bara hända dig och mig”

Jag öppnade dörren och gick ut.
Marika skrattade fortfarande.
Sen sa hon : - Vart tog hjulen vägen.
Vi bröt ihop av skratt båda två.
Det blev en jul borta, inte i Småland men borta i alla fall.
Vi kanske hörs igen?

Många Julkramar

Sara
~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~


En riktigt GOD JUL önskar jag er alla!




Julkalendern 23 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

 

Vaknade strax efter nio på morgonen.
Gick raka vägen in i duschen.
Idag hade jag mycket att göra, jag skulle iväg och handla med Marika,
träffa mina föräldrar i stan och åka skridskor med Martin på Liseberg.
Dessutom skulle jag slå in de sista julklapparna.
Idag fick saker och ting bara inte gå fel.
Jag och Marika skulle träffas på parkeringen och åka gemensamt till stan.
Lönen kom ju idag (naturligtvis) i sista sekunden som vanligt.
Vi skulle åka till NK.
Jag tänkte köpa nåt extra fint nu jag fått lite julbonus, till mig själv såklart.
Hade ju hittat en parfym som jag förälskat mig i.
Det var något magiskt över den, man kände sig lite elegant i den på nåt sett.
Jag bara måste köpa den.

Lite senare på dagen

Vi var nere i stan strax efter tolv.
Det var fler än jag och Marika som skulle handla de sista julklapparna idag.
Jag fick tag i parfymen jag gått och trånat efter i månader, men som jag inte haft råd att köpa själv.
Jag hade fått ett parfymprov på just den parfymen när jag var och handlade på NK Kosmetik tidigare i höstas, jag hade verkligen snålat med den och bara använt ibland för att på så sätt kunna ha den längre.
Vi skulle träffa mamma och pappa på NK Espresso House.
Vi skulle ta en kopp kaffe, det var ett tag sen jag träffade dom sist.
Jag och Marika var lite tidiga så vi beställde varsin Cappucino.
Mamma och Pappa kom strax efter.
Pappa titta på mitt glas.

-Det där såg gott ut jag tror jag tar en likadan, sa han.

Mamma ville bara ha en slät kopp kaffe.
Pappa som inte visste så mycket om de olika kaffevarianterna utan bara drack vanligt svart kaffe, ville testa något nytt.
I tro om att han beställde samma som jag hade gick han fram till kassan och beställde.
- En kaffe och en Espresso, sa han som om han drack detta varje dag.
- Ska det vara en enkel eller dubbel, frågade expediten.
- Ehh, ta en dubbel.
För er som inte vet vad Espresso är så kan jag berätta att det är kaffe, men väldigt starkt kaffe, som dessutom serveras i koppar som inte är större än en vanlig äggkopp.
Dubbel Espresso tycker jag personligen är som att dricka en kopp tjära.
Pappa kom tillbaka med en snopen min.

-Detta var ju inte samma som du hade, var det inte espresso?

Jag och Marika började gapskratta ”nä, jag dricker Cappucino”,sa jag och fortsatte skratta.
Pappa tyckte att det var nog ingen större skillnad så han tog en stor klunk av kaffet, som han sedan sprutade ur munnen som en fontän.

-Det var det vidrigaste jag druckit någon gång! Försöker dom ta dö på folk eller?, sa min lilla pappa utan att tänka sig för att vi inte var ensamma.

Jag och Marika kunde inte sluta skratta, det var verkligen min pappa i ett nötskal.

Senare på kvällen.

Klockan kvart i sex på kvällen stod jag och frös utanför Lisebergs grindar.
Jag kom på att jag och Marika skulle åkt skridskor på Frölunda Borg idag så att jag kunde få öva lite, men det hanns tyvärr inte med.
Vi får väl se hur det går.
Fem i sex kom Martin, vi gick in på Liseberg och drack lite glögg.
Vi gick omkring och kikade lite runt omkring, det var lätt att umgås med Martin.
Vi hade mycket gemensamt.
Jag berättade att jag inte åkt skridskor sen jag var tolv.
Martin bara skrattade och sa att man säkert kunde hyra en rullator utan hjul.
Jag blev lite generad när han sa så, men det var ju ett skämt så jag skrattade åt det.
Vi gick bort till skridskobanan och hyrde skridskor.
Det gick ganska bra att ta sig från bänken till isen, men sen var det värre.
Jag hann inte ut många meter på isen innan jag satte mig på ändan och så höll det på en bra stund.
Martin bara skrattade åt mig.
Tillslut tog han mig i händerna och åkte framför mig, det gick genast bättre.
Jag fick fjärilar i magen, vilken kille alltså.
Vi åkte i en timme ungefär, de sista fem minuterna klarade jag av att åka själv, väldigt sakta då i och för sig, men huvudsaken är att jag kunde åka själv.
Nu började klockan närma sig åtta på kvällen och Liseberg skulle stänga igen.
Vi gick bort till bilen.
Martin skulle köra mig hem.
Vi var frusna båda två, vi bestämde att han skulle följa med upp till mig på en kopp te.
Det blev flera koppar te och innan han gick gav han mig en puss på munnen.
Jag blev varm i hela kroppen, jag såg ner i golvet och sen på Martin.
Det kändes så rätt.
Han sa hej då och lovade att ringa på i morgon kväll på mobilen då.

Jag svävar nu på små moln… godnatt,,,

 Sara


Julkalendern 22 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

 

Jag vaknade ganska tidigt, gick upp och satte på kaffe.
Jag drog upp persiennen och såg SNÖ.
Det började redan igår eftermiddag, det glömde jag berätta igår.
Jag funderade på om man var för gammal för att åka pulka.
Nej då! Man blir aldrig för gammal för sånt.
Jag gick och duschade sen ringde jag Marika.
Vi skulle åka till Coop forum och köpa varsin pulka.
Jag rotade fram mina gamla termobyxor i garderoben.
Vi träffades på parkeringen och åkte ner till Coop forum, det var mycket folk.
Nästan för mycket.
Vi fick i alla fall tag på varsin pulka.
Jag köpte en röd och Marika en rosa.

Lite senare på dagen

Vi åkte hem till mig och klädde oss väldigt varmt, med långkalsonger (ja, jag hade dom röda med hål i baken),jag hittade min gamla mössa som det stod Sara på.
När vi var färdigklädda såg vi ut som två Michelingubbar, men vi var varma i alla fall.
Vi gick upp till skogen, ganska lång in.
Dit vi brukade gå och tjuvröka som små.
Det brukade inte vara något folk, så där kunde vi åka ostört.
Vi hade väl åkt fem eller sex gånger, skrattat och ropat ”Se upp i backen, annars får du tusen hål i nacken” innan vi upptäckte att vi inte alls var ensamma.
Lite vid sidan om oss uppe i backen stod tre ungar, kanske i sju eller åtta års åldern.
Dom höll i sina pulkor, och bara stirrade.
Marika såg dom först, jag såg dom inte förens jag var på väg ner i backen skrikandes… ”Se upp i backen… ann….” Där tystnade jag.
Kände mig lite dum.
Marika och jag tittade på varandra och skrattade.
Vi hade varit ute en bra stund nu och var både kalla och frusna.
Dags att gå hem och äta lussesnoppar och dricka varm choklad.
På vägen ner för backen vände jag mig mot ungarna.

-Nu är det er tur.

Dom svarade inte, dom bara stirrade.
Kanske dom aldrig sett två vuxna damer åka pulka någon gång förut?
Vi hade i alla fall kul och det är faktiskt det som är huvudsaken.

Senare på kvällen.

Vi var stelfrusna när vi kom hem till mig.
Snabbt satt på varm choklad och tinade lite lussesnoppar.
Jag gick och lyssnade av telefonsvararen.
Två nya meddelanden.
Marcus hade ringt, han berättade att han skulle åka tillbaka till Portugal
Och skulle troligtvis stanna där över nyår.
Men han lovade att ringa när han kom hem.
Det andra meddelandet var från Martin, hur nu han hade fått tag på mitt hemnummer.
Han undrade om vi inte kunde träffas imorgon och åka skridskor på Liseberg.
Jag tyckte att det lät väldigt kul, så jag ringde upp honom genast.
Vi bestämde att vi skulle träffas klockan sex imorgon kväll utanför grindarna.
Jag berättade för Marika som vid det här laget hade ätit fyra lussesnoppar.

-Dom är så goda, sa hon. Finns det fler?

Jag lyssnade inte så noga på henne för jag var så inne på att berätta om imorgon.
Skridskor då? Har jag några?
Marika berättade att man kunde låna där.

-Måste bara fråga dig Sara. När åkte du skridskor senast?

Jag funderade lite. ” hmm, det var ett tag sen, jag tror att jag var tolv sist jag åkte.

-Okej, Det är okej om jag åker med och filmar morgon, sa Marika och började skratta.

Själv tyckte jag inte att det var så roligt.

-Hahahaha… Man kanske kan hyra hjälm också? Röda plasthjälmar sånna som vi hade när vi var små!!!

Nu tyckte jag verkligen inte att det var kul.
Tänk om jag gjorde bort mig imorgon.

-Kan vi inte åka till Frölunda Borg imorgon? Och öva???

Marika bröt ihop av skratt. ”Absolut! Om jag får ta med kameran?
Vi avslutade samtalet där och Marika gick hem för att leta fram sina gamla skrillor.
Jag ska gå och lägga mig för jag är så trött.

Godnatt

Sara


Julkalendern 21 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~





Söndag morgon och en näst intill sömnlös natt.
Det är nu fjärde advent.
Och tre dagar kvar till julafton.
Hade så mycket att tänka på att jag knappt sovit någonting.
Jag masade mig upp ur sängen, gick upp och satte på kaffe.
Jag kunde inte sova längre, klockan var över elva.
Alla julklappar skulle slås in också.
Jag fick lite smått panik, jag var alltid sent ute med allt jag skulle göra.
Stress, stress, stress… Alltid likadant.
Men så var det att leva ett liv som Sara Månesköld.
Jag skulle ju baka pepparkakor också, det hade jag totalt glömt av.
Degen hade legat i kylen i cirka tre veckor nu, tror jag.

 Lite senare på dagen

Jag blev lite smått stressad av allt jag hade att göra, så jag tog en snabbdusch.
Sen satte jag igång att baka pepparkakor.
Hjärtan och stjärnor, gubbar och gummor, granar och julbockar.
Jag gjorden två stora hjärtan som jag sedan skrev Marcus och Martin på med glasyr.
Jag kom på mig själv och tyckte att det kanske var lite väl barnsligt så jag åt upp båda två när dom var klara.
Sen fick jag ont i magen.
Strax efter klockan fyra på eftermiddagen var jag klar med alla pepparkakor, då var det dags att slå in julklapparna.
Pappret räckte till två julklappar.
Skit också!!! Det var ju fyra kvar att slå in.
Jag hade ingen ork att gå till affären och handla, så jag tog vad jag hade hemma.
Jag plockade fram några gamla Götebrogs Posten som låg i en påse.
Fram med röd och grön färg.
Jag målade tidningarna röda, sedan målade jag dit små fina julgranar.
Det fick duga.

Senare på kvällen.

Jag bestämde mig för att ha en stilla hemma kväll idag.
Jag gjorde mig en kopp te och satte mig i soffan.
Funderade på vem jag ville träffa, Marcus eller Martin.
Jag visste inte särskilt mycket om Martin förutom att han var bilmekaniker.
Marcus reste mycket i sitt jobb så det skulle inte bli ofta vi kunde träffas.
Det var då jag kom på den dumma idén om att singla slant.
Krona för Martin och klave för Marcus.
Jag gick ut i hallen och rotade fram min plånbok ur väskan, tog fram en krona.
Gick tillbaka till soffan.
Jag kastade upp kronan i luften och den landade i handen på mig.
Jag tittade… klave.
Bästa av tre då?
Ännu en gång kastade jag upp kronan i luften.
Klave igen….
Jag kastade upp kronan i luften igen, den landade på bordet denna gången.
Det blev krona.
Det var inte rättvist, bäst av tio då?
Jag fortsatte att kasta kronan i luften säkert hundra gånger.
Krona, klave, klave, krona, klave, krona.
Det var svårt att hålla räkningen så jag tog papper och penna till hjälp.
Hur många gånger jag kastade kronan vet jag inte, men jag blev aldrig riktigt nöjd.
Jag gav upp.
Går och lägger mig istället, kanske jag kan komma på något bra i mina drömmar?
Only time will tell…

God natt kramisar

   Sara


Julkalendern 20 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~



Jag vaknade ganska tidigt denna lördagsmorgon.
Hade drömt en konstig dröm, där både Marcus och Martin spelade huvudroller.
Kände mig lite kluven, jag kunde ju ta en fika med Martin för att lära känna honom lite mer.
Vad skulle Marcus tycka?
Fast vi var ju inte tillsammans så det fanns inte så mycket att säga.
Idag skulle jag och Marcus gå på bio, det skulle bli kul.
Fast jag kände att han varit ganska klumpig på Valand, om han bara hade berättat från början att det var hans kusin han var där med.
Då hade jag ju inte behövt må sådär dåligt, jag hade nästan kommit över honom.
Undrar hur det skulle bli efter biobesöket?
Jag gick upp och satte på kaffe, tog en dusch och klädde på mig.
Jag skulle träffa Marika i stan klockan tolv, vi skulle inhandla dom sista julklapparna.

 Lite senare på dagen

Jag och Sara gick inne i Femmanhuset, det var bra där för allt fanns under samma tak.
Vi gick till Monsoon för jag skulle prova ett par byxor där som jag sett.
Jag fick tag i byxorna och några andra plagg som jag tog med in i provhytten.
Marika stod utanför, jag skulle säga till när jag var klar.
Jag provade kläderna och stod samtidigt och berättade för Marika vad jag drömt om inatt.
Marcus och Martin, vad skulle jag göra? Jag babblade nog på i fem minuter innan jag kom på att Marika inte hade sagt någonting.

-Marika?, sa jag lite osäkert innan jag öppnade dörren.

Nu ska du ju inte tro att Marika stod kvar utan provhytten.
Nää, hon stod väldigt mycket längre bort och kollade nyårsklänning.
Jag öppnade dörren och där utanför stod ett äldre par som var ute och handlade julklappar.
Jag stängde sakta dörren till provhytten igen.
Ännu en grej att skämmas för.
Jag stod kvar i provhytten i säkert tio minuter för att vara säker på att det gamla paret hade gott, sen skyndade jag mig ut därifrån.
Nästa gång jag ska handla kläder får Marika inte följa med.
Hon gör alltid bort mig när vi är i stan.
På vägen hem köpte jag en liten julgran som jag och Marika klädde.
Den står på golvet bredvid högtalarna i vardagsrummet.

Senare på kvällen.

Marcus hämtade mig strax efter sju på kvällen, vi åkte och hämtade biljetterna.
Bion skulle börja klockan nio så vi gick till ett café i närheten.
Vi kollade på Freaky Friday, den var helt okej.
Jag funderade lite när jag satt på bion med Marcus.
Han kändes inte rätt för mig.
Nu var jag där igen och letade fel, det fanns väl egentligen inga större fel på killen.
Jag bestämde mig för att ge honom en chans till.
Han skulle få ringa mig om han var intresserad att träffas igen.
Jag ser framemot att ta en fika med Martin, undrar hur han är privat?
Har ju bara sett honom i oljig overall.
MEN vad sexig han var!!!
Marcus körde hem mig direkt efter bion, jag frågade inte om han ville följa med upp.
Vi får väl se vad som händer.
Nu ska jag gå och lägga mig i alla fall .

Kram och god natt.

                           Sara


Julkalendern 19 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

 

Idag är jag trött, jag hade svårt att somna igår.
Ska jag ge Marcus en chans? Ska jag försöka lita på att det var hans kusin?
När skulle jag lära mig att lita mer på det andra könet och sluta att alltid hitta fel.
Mr Perfect existerar väl inte, han finns bara i sagorna precis som tomten.
Idag är sista dagen jag jobbar innan jul.
Jag har semester Måndag och Tisdag.
Nu åker snart bussen, varför måste jag alltid stressa?

Lite senare på dagen

Jag ringde Martin på verkstan idag, för att kolla om bilen var klar givetvis!
Han hade bytt bränslepumpen och tittat över bilen.

-Du funderar inte på att köpa nya däck, dom du har är ju rätt slitna., sa Martin i telefon.

Det kanske var lika bra, jag och Marika skulle ju åka iväg över julen och då kan det vara bra med riktiga däck.
Jag bestämde mig för att det skulle bli nya däck också.
Martin lovade att ha allt klart tills klockan fem.
Då skulle jag få hämta min lilla pärla (bilen alltså).
På lunchen idag var jag och Marika och bokade stuga.
Vi hade bestämt oss för resa bort över jul.
Småland tyckte vi lät väldigt juligt så det fick bli det.
Vi skulle inte åka förens på Julaftons morgon och vi var flera stycken som skulle åka till en liten by  i Småland med flera småstugor och en samlingsstuga.
Det skulle verkligen bli kul.
Hoppas att det är snö där när vi kommer dit, för här tycks det inte komma någon.
Oj, vad klockan går.
Måste skynda mig om jag ska hinna till verkstan innan dom stänger.

Senare på kvällen.

Marika hämtade mig från jobbet och vi åkte till verkstan.
Jag ville ju att hon skulle få se Martin.
Vi kom till verkstan fem i fem och Martin mötte oss.

-Så där ja, nu ska hon nog rulla ett tag till, sa han och torkade av sina oljiga händer på en trasa.

Jag var tvungen att stänga igen munnen för att inte drägla, han var ju bara sååå snygg alltså.
Marika gjorde likadant.
Han förklarade vad han hade gjort med bilen, men jag ska villigt erkänna att jag inte lyssnade så noga.
Jag var helt upptagen i mina egna tankar.
När vi stod där på verkstan ringde min mobil, jag svarade.

-Hej vännen, det är Marcus. Vad händer ikväll då?

Nu blev jag verkligen snurrig.

-Ikväll ska jag bara ta det lugnt, svarade jag.

” Ska träffa Marika senare, men vi ska nog inte göra något särskilt”

-Okej, bio imorgon?

-Ja, det hade varit kul.

Vi bestämde att vi skulle träffas imorgon.
Jag stoppade ner mobilen i min väska igen och tog upp plånboken.
Det var dags att betala för bränslepumpen och nya vinter däcken.
Jag fick mina nycklar och jag och Marika åkte hem till mig.
Strax efter klockan åtta på kvällen satt jag och Marika och drack te när jag hörde hur det pep till i min mobil.
Jag hade fått ett sms.

-Detta numret känner jag inte igen, sa jag till Marika.

Jag öppnade det och läste följande ” Har du lust att ta en fika någon dag? Skulle så gärna vilja träffa dig… Martin”

-Vad gör du egentligen?, sa Marika. ” Hahaha… Vem ska du nu välja?”

Jag blev lite smått chockad. Samtidigt lite smått road, detta var inget som jag var van vid kan jag lova.
I vanliga fall så syntes jag knappt, det var väl aldrig någon som vände sig om och tittade på mig en extra gång.
När Marika gått hem skrev jag tillbaka till Martin, jag ville gärna ta en fika med honom någon dag.
Undrar just vem jag kommer att drömma om inatt…

 

Varma kramar

Sara


julkalendern 18 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~


 

Vaknade av en fruktansvärd huvudvärk.
Skulle nog inte druckit så mycket igår, men man lär så länge man lever.
Jag gick upp och tog en treo.
Sakta men säkert tog jag på mig och gick ner till bussen.
Kände att jag inte riktigt var med i matchen idag, det kändes som om något hade lossnat i hjärnan och åkte runt där inne i skallen nu.
Jag kom till jobbet och jag kan lova att det inte bara var jag som inte mådde bra idag.
Lasse hade inte ens kommit ännu, och det var inte så troligt att han skulle komma in över huvudtaget.
Jag gick ut i fikarummet och hämtade en kopp kaffe.
Där ute stod Tony, Mia och Sophie.
Dom applåderade när jag kom.

-Jasså, hur är det här då? ,det var Sophie som frågade.

-Jodå, det är väl, svarade jag och satte mig på en stol.

Det var skönt att se att fler än jag mådde dåligt.
Det blev inte bättre av att Mia påminde mig om min lilla striptease igår.

Lite senare på dagen

Jag stannade inte hela dagen i dag.
Lasse var ju inte där, så det var bara att gå när man kände för det.
Jag gick kvart över tio.
Raka vägen hem och la mig sängen.
När jag vaknade tjugo i tre på eftermiddagen kom jag på att jag måste ringa verkstan.
Det var Martin som svarade när jag ringde.
Han berättade att bränslepumpen gått sönder.
Det skulle gå på femtonhundra ungefär om han inte hittade mer fel på bilen.
Med min tur skulle väl inte bilen gå att fixa överhuvudtaget.
Han lovade att försöka ha bilen klar tills på fredag om inget kom i mellan.
När jag lagt på luren kom jag och tänka på att jag inte hade lyssnat av telefonsvararen igår.
Jag tryckte på knappen och satte mig på golvet för att lyssna.

-Du har sju nya meddelanden., sa telefonsvararen.

Det var två från morsan, Marika hade ringt en gång, sen var det tre stycken (!!!) från Marcus.
Han hade ringt TRE gånger.
- Hej, det var Marcus. Du försvann bara i lördags. Jag har inte kunnat ringa innan. Var på tjänsteresa i Portugal. Kom hem för en stund sen. Du kan väl ringa mig.

-Hej, det var  Marcus igen, Skulle så gärna vilja träffa dig igen, glömde säga att jag har annat nummer tillfälligt, men du kan ringa mig hem om du vill 122305.

-Sara! Är du där så kan du väl svara? Ring mig.

Killen verkade vara desperat, men vem var inte det.
Jag ringde Marika och berättade att Marcus ringt.
Hon tyckte givetvis att jag skulle ringa upp och kolla vad han ville.
Jag vet inte om jag vill ringa honom, då kanske jag verkar lika desperat jag.
Jag lät bli att ringa.
Satte mig vid datorn och kollade mailen istället.

Senare på kvällen.

Jag hade precis slumrat till på soffan när telefonen ringde.
Lite lagom sömndrucken svarade jag.

-Det är Sara.

-Hej Sara, läget?

Rösten lät bekant på nåt sätt.

-Jo då, det är väl som det är.

Jag lät lite tveksam, kunde det vara Marcus?

-Har du fått mina meddelanden? Du bara försvann i lördags. Var det något som hände?

Vad skulle jag svara på det? Här gällde det att tänka snabbt och det var inte lätt att göra när man var bakis.
- Jag mådde inte bra, svarade jag bara. ” Hade du kul på Valand?”
- Det var väl okej, min kusin var här från Stockholm. Sandra, du träffade henne.
Var det hans kusin? Nu kände jag mig verkligen bortgjord.
Jag låtsades inte om det. Det blev en pinsam tystnad i telefonen.

-Jag tänkte höra om vi skulle träffas någon dag?, sa han tillslut.

” Du trodde väl inte att Sandra…”
Mer han inte säga innan jag avbröt honom.

-Nää, det gjorde jag inte, sa jag och kände hur min näsa växte precis som på Pinocchio.

Vi bestämde att gå på bio till helgen.
Han skulle hämta mig, så jag får nog ta och städa nu så att jag slipper skämmas när han kommer hit.
Helt plötsligt känner jag mig mycket gladare igen, men ska jag verkligen lita på att det var hans kusin?
Jag får väl ge honom en chans.
Kommer i alla fall kunna sova gott inatt.

Kramisar

Sara


Julkalendern 17 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

 

Idag skulle vi ha våran årliga julfest.
Jag vaknade av ett brak, det var min trasiga väckarklocka som åkte i golvet.
Jag drömde att klockan ringde och jag skulle nog stänga av den.
Men jag råkade istället dra den i golvet.
Jag drömde föresten om Marcus inatt om jag tänker efter.
Jag drömde att han stod utanför och ropade på mig

-Sara kom ut ikväll jag väntar i hörnet av seven eleven…

Det kan ju vara så att jag lyssnade på Mauro Scocco igår innan jag somnade.
Jag vet inte.
Oj, vad klockan går, måste skynda mig för att hinna med bussen.
Jag måste skynda mig att plocka ner vad jag ska ha med mig till jobbet.
Kjolen, tröjan, jag kanske ska ta med tomteluvan också?
Jo, jag tar med den.
Nä, nu åker bussen snart…

Lite senare på dagen

Jag kom i tid till jobbet för en gångs skull.
Jag skulle ringa Martin på verkstan idag, kolla om han hittat något fel på min lilla bil.
Han kanske hade varit något?
Jag satt och drömde mig bort en stund,skulle jag någonsin träffa någon som jag verkligen blevkär i?Eller skulle jag vara singel resten av livet?
Jag är tjugosju år nu ju.Det är dags att stadga sig snart. Nästan alla mina vänner var gifta eller hade sambo.
I alla fall en pojkvän.
Nu börjar jag bli desperat, snart får jag kanske ta det som blir över.
Undrar om Tore har någon?
Jag satt och skrattade för mig själv när Mia kom förbi.

-Vart är du någonstans?, sa hon och flinade lite.

” Vem är det du tänker på?”
Jag vaknade upp ur min lilla dröm.

-Vad? ,sa jag och tittade på Mia.

Mia skrattade, ” Du är rolig du! Har du fixat papperna som Lasse lämnade till dig imorse?”
Shit!!! Jag hade totalt glömt bort det.
- Han behöver ha det klart snart.
- Skit också!!! Snälla Mia, hjälp mig då.
Jag började känna mig lite stressad.
Mia satte sig bredvid mig och vi fixade ordning alla papper, sen var det lunch.
Vi beställde in mat till kontoret.
Efter lunchen var det dags att fixa ordning för julfesten.
Jag och Mia fixade lite jul bål. Vet inte om folk vågar dricka den, men det är ju upp till dom.
Klockan fem skulle alla träffas i personalmatsalen, klockan är halv fem nu så det är ganska bråttom.

Senare på kvällen.

Jag ska erkänna att det blev lite väl mycket att dricka ikväll.
Jag hoppas att jag kommer upp ur sängen imorgon.
Vi började kvällen med våran ”goda” jul bål gjord av glögg med lite smått och gott i.
Den var väl inte så god, men folk kom igång av den, och det var väl det som var meningen.
Vi åt av julmaten som Lasse beställt. Det var väl inte det godaste jag ätit, men det gick ner.
Efter det delade Lasse ut några av sina utmärkelser.
Jag bad till de högre makterna att han inte skulle ge mig någon.
De högre makterna var INTE med mig ikväll kan jag lova.
Jag kände att jag blev väldigt varm, så jag var tvungen att ta av mig en av tröjorna.
Jag kunde ju låtit bli.
Tröjan jag hade under var ett linne utan armar, det satt liksom uppe med hjälp av brösten.
När jag drog tröjan över huvudet hörde jag hur Tony började gapskratta.
Jag kände att det blev lite kallt om magen, och det var inte konstigt för jag hade lyckats ta av mig BÅDA tröjorna, där satt jag nu iklädd bara Bh!!!
Färgen i ansiktet ändrades snabbt till pionröd.
Jag skyndade mig att ta på linnet igen och hoppades att ingen sett något.
Eller hur!!! ALLA hade ju sett, nu satt alla och tittade på mig.
Varför skulle alltid jag råka ut för alla hemskheter???
Nu ropade Lasse i mikrofonen att det var dags att dela ut utmärkelserna som i år skulle gå till…

-Tony för vackraste ”Dragqueen”. Alla applåderade.

( måste ju ha varit lucia, men det kunde ju vara det när vi var på Finlandsbåten också, Tony vi klädde ut Tony innan vi gick till baren, gissa om han fick många ragg).

-Nästa utmärkelse går till…..

Det blev dödstyst i lokalen. Jag sjönk längre och längre ner på stolen, snart satt jag nästan under bordet.

-Går till vår egen Stjärna …. SARA. Busvisslingarna ekade genom rummet likaså alla applåder.

Stjärna? Ja, det lät ju inte så tokigt.
Jag gick upp till Lasse för att ta emot mitt fina pris samtidigt som Lasse fortsätter att prata:

-Det har nog aldrig funnits någon här på kontoret som är bjuder så mycket på sig själv som Sara. En stor applåd för vår egen lilla knasboll.

Det var inte kul att höra. Jag bjöd inte alls på mig själv, jag kunde väl inte hjälpa att allt knasigt alltid hände mig.
Lasse höjde mitt fina pris så att alla kunde se det.
Det var en CLOWN.
Jag tog emot den och var på väg ner för att sätta mig när jag kände hur Lasse mig i baken.
Han viskade lite halv sluddrigt: ” Du är så jävla fin Sara”.
Jag skyndade mig tillbaka till min stol.
Vad sa han? Nää, jag ville inte tro att Lasse sagt så? Så desperat var jag inte!
Kvällen fortsatte med fler utmärkelser.
Tack och lov inga fler till mig.
Det blev rätt sent, men vi har haft jättekul alltså.
Nu sitter jag här hemma, lite rund under fötterna kan jag ju erkänna.
Klockan är snart halv ett och det är nog dags att sova om jag ska orka jobba imorgon.

Kram Sara


Julkalendern 16 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~




God morgon!
För det är verkligen en god morgon idag.
Det var längesen jag sov så här bra.
Jag vaknade i tid, fastän att klockan ringde en timma tidigare än vanligt, men det är ju för att jag måste ta bussen till jobbet nu ett par dagar.
Det är egentligen konstigt att jag känner mig så glad, med tanke på vilka bravader som jag varit med om sista tiden.
Velig har jag alltid varit, men aldrig så här klantig tror jag.
Jag måste rusa nu, för bussen väntar nog inte på mig.

Lite senare på dagen

Det var sant att bussen inte väntade.
Den åkte precis när jag kom fram till busshållplatsen, det hjälpte inte att jag sprang som en galning efter.
Det vore ju synd att säga att jag var ren när jag kom fram till jobbet.
För när jag sprang så såg jag inte alla vattenpölar.
Jag var alldeles svartprickig på mina ljusa jeans.
Min vanliga otur.
Men till jobbet kom jag i alla fall.
Idag skulle det sista planeras och fixas för julfesten imorgon.
Julfesten som jag glömt av.
Det blev rätt mycket att ordna med idag, men vi är ett gott gäng och vi brukar fixa det mesta.
Julbordet var redan ordnat, det hade Lasse beställt för länge sen.
Jag började faktiskt att se framemot imorgon.
På våra julfester brukar Lasse dela ut priser till vissa av sin personal.
Jag har faktiskt fått flera stycken.
Förra året fick jag pris för ”bästa ursäkt till försen ankomst ”.
Jag minns inte vad det var för ursäkt jag använde, vilket betyder att jag måste varit väldigt bra på att hitta på olika ursäkter.
Ett annat år fick jag priset ”Bästa blivande radiopratare”
Kan ha varit för att när jag väl börjar prata är det svårt att få stopp på mig.
Tony har döpt om mig till P3.
”Kan någon stänga av P3????” Ropade han en gång när jag satt och pratade med Marika i telefonen på jobbet.
Hoppas att jag slipper få någon utmärkelse i år.
Kanske jag ska försöka att jobba lite nu, innan jag slutar om tjugo minuter.
Nää, jag tror att jag slutar för dagen nu.

Senare på kvällen.

Jag gick igenom garderoben när jag kom hem.
Var ju tvungen att hitta något att ha på mig imorgon på julfesten.
Det gick rätt fort, för det fanns inget att ta på sig.
Jag blundade och pekade på ett plagg.
Det blev jeans kjolen.
Bra! Nu var det bara att hitta en överdel till då.
Efter klädvalet lyssnade jag av min telefonsvarare.
Där fanns det två nya meddelanden.
Ett från Marika och ett från mamma givetvis, tänk om hon skulle glömma att ringa en dag.
Inget från Marcus.
Jag kunde nog glömma honom nu.
Men jag ångrar fortfarande att jag inte frågade vem hon den där Sandra var.
Men det är sant det man sa som fjortis.
”Killar är som bussar, stå inte och vänta för det kommer alltid en ny”

Nu ska jag faktisk krypa ner i sängen.

Många kramar

    
                                    Sara


Julkalendern 15 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~



Vaknade en kvart efter att jag skulle börjat jobba.
Jag fick stressa som sjutton.
Fortfarande lite ont i huvudet efter lördagens lilla partaj.
Jag gick ner och skulle starta bilen, hade faktiskt lyckats komma ihåg att ta med mig isskrapan idag.
Men alltid är det något som ska gå fel.
Jag startade bilen, backade som vanligt ut bilen från parkeringsfickan.
Då dör biljäveln.
Den vägrar starta igen. Jag sitter kvar och hoppas att detta bara ett dåligt skämt.
Nähä då!!! Det var det inte.
Bilen verkligen VÄGRAR att starta, det kommer bara ett litet surr från motorn.
Jag rotade i väskan för att hitta min mobiltelefon, men den var inte där.
Givetvis hade jag glömt den hemma!!!
Jag stod nu mitt i vägen och blockerade hela parkeringen, så det var bara att hoppas att det inte var någon som skulle köra ut just nu.
Jag rusade upp och fick tag på mobilen, jag ringde jobbet och berättade om bilen sen var det bara att ringa närmsta verkstad.
Jag fick tag på en kille som var så snäll och kunde komma bort och hjälpa bärga bilen till verkstan.
Vilken underbar människa!!!!

 Lite senare på dagen

Jag var rätt sen i till jobbet idag.
Det tog sin lilla tid innan killen från verkstan kom.
Och innan dess han det bli lite kö bakom mig på parkeringen, givetvis var det Tore som såg mig naken förra veckan.
Jag vände mig snabbt om och låtsades vara väldigt upptagen.
Precis då kom Martin.
Martin hette han från verkstan och han var såååå snygg alltså.
Han hjälpte mig bort till verkstan med bilskrället.
Han var riktigt trevlig och hjälpsam, han bjöd på kaffe och lussekatter.
Han lovade att försöka ha bilen klar till på fredag om det inte var något större fel på den.
Jag fick till och med skjuts till jobbet.
Jag gjorde inte så mycket på jobbet idag.
Chefen kallade in mig på sitt rum idag.
Jag knacka försiktigt på dörren.

-Hej. Vad har jag nu gjort?, sa jag med låg röst.

Lasse bara skrattade. ”Du har inte gjort någonting. Du har väl inte glömt av julfesten på Onsdag?”

Jävlar! Det hade jag glömt av, men jag sa att jag inte glömt den.
Jag var med i våran lilla fest kommité.

 Senare på kvällen.

Jaha, var hemma en timma senare en vanligt.
Men det var bara för att jag tog bussen hem.
Jag hade inte åkt buss på säkert fem eller sex år.
Visste ju inte ens hur man använde ett busskort.
Fick fråga chauffören, lite pinsamt kanske att vara tjugosju år och inte kunna stämpla ett vanligt busskort.
Men vi lär så länge vi lever.
Nu ska jag ta ett bad och sen ska jag sova.

Kram och god natt

                             Sara


Julkalendern 14 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~




Då var det Söndag igen då och tredje advent.
Jag ska faktiskt erkänna för er att jag fällde ett par tårar imorse över det som hände igår.
Jag tror aldrig att jag har lipat över en kille förut, men det var något särskilt med Marcus. Inbillade jag mig i alla fall.
Klockan kvart i tolv ringde Marika, hon var bakfull.
Jag låg fortfarande i sängen.
Vi bestämde att vi skulle träffas senare.
Vi skulle äta pizza, det brukade vi göra dagen efter.

Lite senare på dagen

Jag och Marika träffades vid fyra utanför pizzerian.
Det var ingen som kom upp ur sängen tidigare.
Vi gick in och tittade på pizzalistan.
Marika beställde en Calzone.
Jag tittade extra länge innan jag kunde bestämma mig.
Efter mycket veleri gick jag fram och beställde.

-Jag vill ha en havanna utan skinkor med räka., sa jag utan att tänka mig för.

Jag kunde inte hålla mig för skratt och var tvungen att snabbt gå ut så att jag kunde få skratta.
Marika kom efter och tjöt av skratt hon också.

-Sa du att du skulle ha utan skinkor?

-Jag tror det, sa jag och fortsatte skratta.

Vi bestämde oss för att ta med pizzorna hem till mig, det blev mindre pinsamt då.
Vi bestämde oss också för att inte gå till den pizzerian på ett tag.

Senare på kvällen.

Jag var hemma hela kvällen. Marika var också här.
Jag har funderat mycket över vad jag ska säga om Marcus ringer.
Ska nog inte svara.
Han ringer nog inte.
Kanske det bästa hade varit om jag hade kunnat låta bli att tänka på honom, om det går.
Marika och jag kollade på film på kvällen.
Vi var sega båda två, så det blev inte så sent.
Nu ska jag dyka ner i min säng och hoppas att John Blund kommer på besök.

Kramisar

                                 Sara


Julkalendern 13 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

 

Äntligen lördag!!!
Idag skulle jag sova länge hade jag tänkt mig.
Tyvärr blev det inte så.
Klocka halv nio på morgonen ringde det på dörren och där stod gårdens alla småglin.
”Natten går tunga fjät…runt gård och ….” sjungs i alla olika tonarter som finns.
Mmm, vackert tänkte jag, som själv verkligen inte kunde ta en ren ton.
Jag gav ungarna en femtiolapp som dom fick dela på.
Sen gick jag in i sängen och la mig igen.

 Lite senare på dagen

Jag låg kvar i sängen tills klockan var tjugo över tolv.
Då ringde Marika och frågade om jag skulle med in till stan.
Jag skyndade mig upp och vi träffades en timme senare.
Jag skulle köpa nya stövlar hade jag tänkt mig, ville ha något snyggt på fötterna då vi skulle gå ut ikväll.
Jag hittade jättesnygga stövlar som var lite spetsiga framtill, dom var så fina att jag tog på dom genast.
Det var rea i affären idag och det var rätt mycket folk.
När jag betalt och var på väg ut iklädd mina nya stövlar sprang en fet kärring med famnen full av skor förbi mig för att kunna ta en ledig plats att sitta och prova skor på.
Hon råkade knuffa till mig så att jag snubblade in i ett ställ med herrtofflor, hela stället vällte över mig, där låg jag nu på golvet täckt av tofflor.
Marika började gapskratta och grävde fram mig och hjälpte mig upp.
Klacken hade gott av på min nya sko!!! Och det var ingen bytesrätt eftersom att det var halva priset.
Jag kände hur tårarna brände i ögonvrån.
Det var ingen glad min jag hade när jag gick fram till kärringen.

-Det minsta du kan göra är väl att säga förlåt kärring, sa jag till henne. ” Skorna kostade femhundra spänn på rean och det var dom sista i min storlek.”

Jag var vansinnig nu.

-Men herregud, du får väl se dig för hur du går! Kläckte kärringen ur sig.

Jag slängde upp kvittot på skorna. ” Det är bara att betala serru!!!”, sa jag och spände ögonen i henne.

-Är du inte klok? Femhundra kronor!!!

-Ja! Skrek jag nu tillbaka. ” Och jag ska ha dom nu!!!”

Den feta kärringen tog fram sin plånbok och med en arg min gav hon mig pengarna för skorna.
Jag tog av mig stövlarna och slängde dom i knät på henne.

-Slit dom med hälsan, sa jag.

Sen vände jag mig om och vi gick.
Jag kände att jag fått nog av att gå i affärer för idag.
Jag och Marika åkte hem till mig och åt lite lussesnoppar istället.

                        Cabin

 

Senare på kvällen.

Som alla andra idioter hade jag och Marika bestämt att vi skulle ut på krogen idag.
Vi satt hemma hos mig och förfestade, vi blandade en massa konstiga drinkar.
Marika fick för sig att vi skulle gå ut med Luciakronor på huvudet idag, vilket jag inte höll med om.

-Det räcker väl med glitter. Jag har redan gjort bort mig så det räcker en bra tid framöver.

Marika bara skrattade. Det var inte sällan som Marika hittade på knasiga saker som fick mig att skämmas eller känna mig bortgjord.
Det blev i alla fall bestämt att vi skulle gå till Valand om det inte var för lång kö.
Kö var det och inte så lite heller, men Marika ville ändå gå dit in.
Så vi stod och frös en halvtimme utanför innan vi tillslut blev insläppta.
På den halvtimman hade jag hunnit bli nykter igen.
Det var bara att beställa in shotar så  man kom igång, och det krävdes inte så många.
Sen bar det av ut på dansgolvet.
Efter att ha dansat i trängseln en bra stund gick vi och satte oss i en av sofforna.
Jag kollade min mobil och där var ett missat samtal och ett meddelande.
Det var från Marcus. Han var tydligen också ute på krogen idag.
Han frågade vad jag gjorde i kväll.
Jag skrev tillbaka att vi var inne på Valand.
I samma sekund som jag skickade iväg meddelandet var det någon som tog mig på axeln.
- Jasså, du är också här.
Jag vände mig om och där stod Marcus.
Det pep till i hans telefon, jag skrattade och sa att det nog var det som jag skickade till honom precis.
Då kom en tjej framsmygande bakom Marcus, hon hälsade.
Jag blev helt ställd. Vem var nu detta? Träffade han flera samtidigt och valde den han tyckte bäst om sen?
Jag hälsade tillbaka.
Marcus presenterade oss för varandra. Hon hette Sandra.
Just då kände jag att jag fick väldigt bråttom, jag reste mig ur soffan och sa till Marika att vi var tvungna att gå.
Vi sa hej då till Marcus och Sandra sen gick vi ner på toaletten.
Jag som höll på att falla för den här killen, föresten så hade jag nog redan fallit för honom.
Hur kunde jag vara så dum?
Marika sa inte så mycket först, sen frågade hon om vi inte skulle gå vidare.
Jag bestämde mig för att inte låta honom få förstöra min kväll, fast det hade han redan gjort.
Jag och Marika gick upp och dansade igen.
Det gjorde Marcus och tjejen som var med också. Han försökte få kontakt med mig, men jag vände mig om.
Tillslut fick jag nog och gick bort till baren, beställde en drink och satte mig i en av sofforna.
Marika undrade om vi verkligen inte skulle gå hem.

-Det är okej att bli besviken. Det var väl detta felet du skulle hitta på honom kanske.

Jag funderade en stund, det var faktiskt bättre att han visade denna sidan nu, innan det kanske hade blivit seriöst.
Vi gick hem.
Nu sitter jag här, helt själv, vilket jag i och för sig är van vid.
Får väl försöka sova nu, det kommer en dag imorgon också.

 

God natt på er.

  Sara


Julkalendern 12 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

Jag skyndade mig upp ur sängen idag.
Precis när jag var på väg till bilen kom jag ihåg att jag glömt lussekatterna.
Dom låg kvar i frysen.
Jag sprang upp igen och hämtade dom. Dom var fortfarande frusna så jag fick tina dom i mikron på jobbet.
Vi träffades i personalrummet och tog en kopp kaffe.
Det var bestämt att vi skulle lussa vid tio tiden.
Jag gick och jobbade en stund. Låg lite efter med mina papper.
Mia lovade att ta hand om fikat så det var klart när det var dags att överraska personalen.

Lite senare på dagen

Vid tio tiden bytte vi om och ställde upp oss i Lussetåget.
Tony hade lucialinne som var iallafall tjugo centimeter för kort.
Jag hade på mig röda långkalsonger och en röd polo.
Lasse hade strut på huvudet och sin äldsta dotters lusselinne som var något för kort och för tajt.
Mia hade lagt lussekatterna i en korg med en lite handduk över.
Vi började sjunga… ”Natten går tunga fjät….”
Vi gick genom korridoren och all personal hade gått in i den stora personalmatsalen.
Min lykta lös så fint att jag inte kunde sluta titta på den, och det var då jag kände att det blåste lite kallt om baken. Jag hade glömt att det var hål i mina långkalsonger. Världens hål i röven.
Kändes det som i alla fall.
Jag väste åt Sophie att hon skulle titta, men det var tydligen inte så farligt som jag trodde.
Jag drog ner polon så att den täckte det mesta av baken.
Vi sjöng våra julsånger och jag lyckades hålla min lilla lyckta utan att bränna ner kontoret.
Mia ställde fram korgen med lussekatterna på bordet, det var då jag såg…
Att jag tagit fel påsar ur frysen.
Jag blev pionröd i ansiktet.
Skrattet ekade i lokalen.
Jag hade tagit med lussesnoppar med ett litet russin som prydde ollonet, istället för lussekatterna.
Jag fick skämmas igen.
Som tur var frågade ingen vem som gjort dom, men å andra sidan så visste nog många att det var min tur att bjuda på fika.
Tro nu inte att resten av dagen blev lugn.
En kvart senare var jag på väg för att byta om till mina vanliga kläder när Anna ropar till mig att jag har besök.
Jag trodde givetvis att det var Marika som kommit (Hon skulle möta mig vid lunch).
Jag gick till receptionen iklädd mina röda trasiga långkalsonger, polo och tomteluva gjord i frotté.
Vem stod där då? Jo, MARCUS!!!! Med ett fång rosor.
Jag har aldrig någonsin skämts så mycket i hela mitt liv.
Marcus tittade på mig och sa: ”Hej snygging! Ny outfit?”
Jag bara stirrade tillbaka och visste inte vad jag skulle säga.
Han gick fram till mig och jag fick en kram och en puss på kinden.
Han gav mig de vackra rosorna och sa: ”Tänkte bjuda dig på lunch, men vi kanske ska ta take away?” sen skrattade han åt mig.
Jag stod fortfarande helt stum, jag tog ett djupt andetag.

-Vi har lussat här, vi gör alltid det på lucia, på skämt, men jag, ehh, hihihihi, tack för blommorna.

Marcus log. Han frågade om jag skulle byta om eller om jag ville följa med och äta lunch i dom kläderna.
Jag svarade snabbt att jag skulle byta.

Senare på kvällen.

Vi hade jättetrevligt på lunchen, jag kunde väl aldrig ana att han hade samma humor som jag och Marika.
Vilken fullträff alltså.
Det blev en väldigt lång lunch. Men en av de trevligaste luncher jag haft.
Och jag skulle definitivt träffa Marcus igen. Om han ville träffa mig efter det hemska besöket på mitt jobb.
Ikväll har jag bara legat på soffan och slappat.
Och nu måste jag gå och lägga mig.

Kram och god natt!!!

                            Sara

Julkalendern 11 December 2008

Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

 

Gick till jobbet idag iklädd en av mina rosa skjorta.
Lasse bara skratta när jag kom. Han beställde nya skjortor till mig.
Så länge får jag nog ha mina rosa.
Men han bad mig att kolla vad jag lägger i tvättmaskinen nästa gång jag ska tvätta, så att det inte händer igen.
Det lovade jag.
Jag hämtade en kopp kaffe och satte mig sen vid mitt skrivbord och jobbade lite.
Försökte i alla fall jobba, men det var inte så lätt.
Satt och tänkte på Marcus hela förmiddagen.
Marcus…

Lite senare på dagen

Kunde inte sluta tänka på denna underbara människa.
Jag satt på jobbet och försökte komma på vad det var som var fel på honom.
Var han gift? Bög? Nä, inte bög. Kunde inte hitta några fel på honom, men tro mig det kommer.
För är det något jag är expert på så är det att hitta fel på killar.
Sophie kom förbi, hon sa nog mitt namn tre gånger innan jag reagerade.-Hallå du! Vad gjorde du igår? , sa hon och flinade.

”Vad heter han?”Jag tittade upp på henne. ” Vad då? Jasså syns det så väl? ”
Jag berättade för Sophie om min lilla flört med Marcus.
Hon bara skrattade, ”Vad ska du hitta för fel hos den här killen då? ”
Jag visste att hon hade rätt, men jag lovade mig själv att inte leta fel hos den här killen.
Vi övade på Lucia tåget idag.
Jag var tomte, hittade en gammal tomteluva som mamma gjort till min brorsa på sjuttiotalet någon gång. Tror att den var gjord i frotté.
Jag tänkte i alla fall inte gå och köpa någon.
Jag fick ha en lykta, Lasse trodde inte att jag skulle klanta till det så igen, och huset var ju försäkrat.
Vi sjöng vara julsånger och Tony var jättesöt som lucia.

Senare på kvällen.

Åkte in till stan efter jobbet.
Var ju tvungen att ha lite nya kläder om det blev date nu i helgen.
Jag gick in på H&M där hittade jag jättesnygg klänning som jag var tvungen att prova.
Det var mycket folk i stan idag och alla var tydligen på H&M .
Efter tio minuter i provrumskö var det äntligen min tur.
Rätt som det var när jag stod där i min provhytt hör jag hur en unge skriker i hytten bredvid.
Mamman skrek nog ännu högre.
Jag fick lite lätt panik och värre blir det när jag helt plötsligt får se att det kommer en unge på fem-sex år krypandes in i min provhytt.
Där står jag i stringtrosor och bh.

-Mamma, flickan här är nästan naken!!!

Jag skyndade mig att ta på mig igen. Sen väste jag till ungen som fortfarande låg på golvet och krälade.

-Det finns ingen tomte, det är bara någon som klätt ut sig. Och du får inga julklappar i år. JÄVELUNGE!!!

Sen skyndade jag mig till kassan för att betala.
Jag kände mig rätt nöjd.
Gick hem och tog ett långt bad.
Imorgon ska vi lussa på jobbet.

Kramisar

SARA


Julkalendern 10 December 2008

Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

 

I morse vaknade jag av huvudvärk. Jag bestämde mig för att jag nog var sjuk, jag hade nog minst 43 graders feber.
Jo, men jag  var nog lite varm i pannan om jag kände efter.
Jag ringde in till jobbet och sjukskrev mig.
Sen låg jag kvar i sängen tills klockan var elva, då bestämde jag mig för att hämta upp julsakerna från källaren.
Jag gick upp och duschade.
När jag stod i duschen ringde telefonen. Telefonsvararen gick igång.
Jag stängde av vattnet så att jag skulle kunna höra vem det var, om nu någon valde att lämna ett meddelande.
Jag höll andan för att kunna höra lite bättre.
Det var MARCUS!!! Killen som gav mig fjärilar i magen, fastän att jag inte mindes hur han såg ut.
Jag ryckte tag i handduken och virade den om mig, samtidigt som jag skulle ta ett ben utanför badkaret.
Det gick inte så bra för jag slant, och nu låg jag där i badkaret naken med en handduk över mig.
Jag hade troligtvis stukat foten.
Jäklar!!! Nu hörde jag ju inte vad han sa.
Jag kände mig som Agda åttio år när jag klättrade ur badkaret.
På ett ben hoppade jag ut till telefonen.
På vägen dit fick jag se att jag glömt dra ner persiennerna igår, där hoppade jag nu på ett ben och tappade handduken precis när jag tog luren.
Givetvis så bor jag på bottenvåningen och givetvis gick Tore förbi utanför.
Nu hade han sett mig naken!!! Jag skämdes så jag höll på att dö!!!!!!!
Jag bestämde mig för att ha nerdraget hos mig för alltid.
Jag slet åt mig handduken och sprang in i sovrummet, tog på mig lite kläder.

 Lite senare på dagen

Har nog aldrig känt mig så dum förut.
Det är ju verkligen typiskt mig.
Jag gick bort till telefonsvararen igen och tryckte på knappen.
-Du har ett nytt meddelande.
Det måste vara Marcus…
-”Hejsan! Det var Marcus igen. Tänkte att vi kunde ta en fika idag om du kan. Kanske ikväll? Du kan väl ringa mig så jag vet? ”
Hmm, hur skulle jag göra? Jag kunde ju gå och ta en oskyldig fika med honom fastän att jag var sjuk.
Det var bara en sak. Vad skulle jag säga om han frågar vad jag gjort med foten?
Jag kunde ju knappt gå på den. Skulle jag komma som Halta Lotta och berätta sanningen om hur jag skadat mig?
Tror inte det.
Jag bestämde mig för att träffa honom i alla fall, så jag ringde och bestämde träff klockan sju vid Kopparmärra , men jag sa inte att jag glömt hur han såg ut. Vi skulle gå till ett Café som låg där i närheten, men jag kom inte ihåg vad det hette.
Så vi får väl hoppas att han känner igen mig.

 Senare på kvällen.

Tio i sju var jag vid Kopparmärra, jag var lite nervös.
Det var jättekallt ute och rätt mycket folk.
Jag tittade mig runt omkring för att se om det var någon som såg ut som en Marcus.
Då var det någon som sa mitt namn.
-Sara?
Jag vände mig om, hjärtat bankade så högt att jag trodde att alla kunde höra.
Där stod Marcus. Det var det snyggaste jag sett i hela mitt liv.
Han var lång, mörkhårig och assnygg.
Vi började gå mot Cafeét som jag inte kom ihåg namnet på.
Vi satte oss vid ett bord och satt och småpratade lite.
När Marcus gick bort för att köpa kaffe till oss försökte jag komma på vad det var som var fel på honom.
Man kunde inte vara så snygg bara.
Vad såg han hos mig då?
Jag ska villigt erkänna att jag inte minns så mycket av dagens Cafébesök, vi bestämde i alla fall att vi skulle träffas snart igen.
Kanske till helgen om han inte var tvungen att resa iväg igen då.
Men han skulle ringa.
Jag ligger nu i sängen och det känns som om jag svävar på små rosa moln.
Kunde detta vara Mr Perfect?
Det kändes så nu i alla fall.

God natt alla mina änglar!

 

         Sara


Julkalendern 9 December 2008

Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

 

Vaknade av mig själv idag, i tid dessutom.
Jag var pigg som en mört och gick direkt upp ur sängen och in i duschen.
Kom till jobbet en kvart tidigare en jag egentligen behöver.
Johanna skulle komma vid tio, så jag jobbade på så att jag skulle ha tid att prata med henne när hon kom.
Johanna var en väldigt rolig spontan person som man aldrig hade tråkigt med.
Det var faktiskt hon som startade det där med att vi skulle lussa för personalen.
Det hade faktiskt inte varit lika kul på jobbet sen hon slutade.

 Lite senare på dagen

Strax efter klockan tio hördes barnskrik i korridoren.
Jag skyndade mig att avsluta det jag höll på med.
Jag gick ut i fikarummet och där satt Johanna med sin lilla guldklimp.
Jag gick fram och gav henne en kram, det var då jag kände den konstiga lukten.
Jag tittade på Johanna, hon hade baby spya på axeln, kände hur jag fick en liten kväljning.
Var det så det var att ha barn? Då vill jag nog inte ha några, inte om man ska gå med baby spya på sig.
Hon satt där och berättade hur fantastiskt det var att vara mamma till denna lilla guldklimp.
Guldklimp? Jag skulle nog hellre vilja kalla honom spyboll, men det sa jag inte.
Han var sju månader nu och dessutom vrålförkyld.
Helt plötsligt slet Johanna upp en bit papper ur fickan, det skulle nog vara vitt, men var nu mer åt det gröngula hållet.
Fick ytterligare en kväljning.
Bestämde mig snabbt för att gå tillbaka och jobba igen, jag sa hej då till Johanna.
Johanna reste sig upp och gav mig en kram och sa: ”Vi kan höras av och ta en fika någon dag?”
Jag klappade henne på ryggen och sa :”Visst”.
Den där klappen på ryggen kunde jag låtit bli, jag la handen på någonting jag först trodde var snor, men det var ”bara” ett smöravtryck från mackan som Johannas son ätit, eller ja, kletat på hennes jacka.
Jag gick därifrån både lite äcklad, men samtidigt lite lätt road.
Var det så här det var när man fick barn? Man kanske vänjer sig? Vad vet jag?
Jag är ju förresten bara 27 så det dröjer säkert många år innan jag ska ha barn, och dessutom så måste man ju ha någon att ha barnet med.

Senare på kvällen.

Skyndade mig hem efter jobbet, hade ju glömt att jag hade tvättid.
Jag skyndade mig ner till tvättstugan, när jag satte nyckeln i låset kom en doft som fick mig att stanna till. Herrparfym! En sån där riktigt maskulin doft.
Jag gick och satte på mina maskiner, fortfarande fantiserade jag om varifrån den där doften kom ifrån.
Jag gick upp till lägenheten och gjorde en kopp te, Marika kom förbi och vi planerade nästa helgs bravader.
En timma senare var det dags att gå ner till tvättstugan igen, Marika följde med.
Nu kände även hon den där maskulina doften.
”Gud vad det luktar gott, undrar vad det är för parfym?” sa hon.
”Jag visst luktar det gott.” Svarade jag och skulle precis öppna maskinen som var klar, då hörde vi någon harkla sig bakom oss.
Det var Tore på fjärde våningen, den våning ville man inte stanna på, för där luktade det inte gott alltså. Tore var en man på 60 + någonting.
Han hade ”hämthår” var lite lönnfet, bar alltid hängslen och hade brillor med colabottnar.
Han hade alltså hört vad vi pratat om.
”Jag kunde inte undgå att höra er prata, parfymdoften kommer ifrån mig, jag fick den förra julen av Greta det var någon ny doft som kommit ut. AXE tror jag att den hette.”
Jag och Marika bara tittade på varandra och skämdes.
Vi bestämde att inte berätta detta för någon, tänk om någon fick reda på att vi tände på gubbdofter!!!
Inte nog med det!!! Jag blev så paralyserad när jag skulle lägga in tvätten i maskinen att jag inte märkte att jag blandat alla möjliga färger. Jag tvättade mina vita jobbskjortor tillsammans med mina nya RÖDA trosor. Ni förstår hur det slutade?
Får fråga Lasse imorgon om vi inte kan ha rosa skjortor istället.

God natt!!

    Sara


Julkalendern 8 December 2008

Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~



Måndag igen, Veckans längsta dag!!!
Började morgonen med tre koppar kaffe, innan jag gick och satte mig vid skrivbordet.
Försökte samla lite mod för att kunna fråga Lasse om Luciatåget.
Kaffet gjorde ju inte det bättre alls. Meningen var att jag skulle bli lite piggare, inte
Springa å toa arton gånger på en timma.
Jag gick i alla fall till Lasse idag och blev lovad att jag skulle få gå som tomte istället för
Stjärngosse.
Då skulle jag bara hålla en lykta och det skulle nog inte vara någon större fara.

Lite senare på dagen

Jag ringde Marika på lunchen och berättade att jag skulle vara tomte istället för stjärngosse.
Marika bara skratta, ”jag säger inget” sa hon.
Jag kunde faktiskt inte hjälpa att jag ”råkade” snubbla när jag var lucia, det var inte meningen att tända eld på gardinen.
Vad folk ska älta allt.
Klockan kvart över tolv kom Anna och knackade mig på axeln.
-Det är möte nu, Lucia möte, sa hon och log. Vi ska prata ihop oss lite om lucia tåget. Jag tittade på Anna och svarade att jag skulle komma om ett par minuter, var inte så sugen på det där med lucia helt plötsligt.
Men jag gick på mötet i alla fall.
Vi bestämde vilka julsånger vi skulle sjunga och vem som skulle vara vad.
Vi röstade för att Tony skulle var lucia.
Tony hade långt blont hår. Så han passade bra som lucia.
Anna, Mia och Sophie blev tärnor. Jag fick vara tomte och Lasse fick vara stjärtgosse.

Senare på kvällen.

Vi gick hem efter det mötet, Lasse tyckte att vi skulle öva på Lusse sångerna.
Vi trodde först att det var ett skämt, men det var det inte så jag gick och mötte Marika.
Vi åkte in till stan för att kolla julklappar.
När vi var inne på ”Clas Olsson” hittade jag en rolig mobiltelefon gjord i trä.
Det stod att den hette ”fäbodnallen”, jag visade för Marika som säger högt så att alla kan höra:
-Sa du fäbodjäntan?
Jag höll på att sjunka genom marken, ALLA i hela affären vände sig om.
Jag blev pionröd i ansiktet och Marika började gapskratta.
Vi skyndade oss ut från den affären och det lär väl dröja innan vi går in dit igen.
Nu sitter jag här hemma och bara tar det lugnt.
Imorgon kommer min gamla kollega och hälsar på jobbet.
Johanna, just nu är hon mammaledig.


God natt allesammans

Sara

Julkalendern 7 December 2008

Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~



Ja, då var det andra advent då.
Låg kvar i sängen en stund, men kom på att Marika skulle komma så jag fick skynda mig upp.
Idag ska jag och Marika baka lussekatter.
Det gör vi alltid andra advent.
Vi gör inte vanliga lussekatter, vi gör lussekatter som man inte kan bjuda vem som helst på.
Förra året gjorde vi femtio lussekatts snoppar tillexempel.
Fast jag gjorde en sats vanliga lussekatter också, så att jag kunde bjuda mamma och pappa på något när dom kom hit.
Nu skall jag hoppa in i duschen.

Lite senare på dagen

Marika kom vid tolv tiden och vi plockade fram allt vi behövde till vårat julbak.
Vi gjorde i ordning degen, sen satte i oss vid köksbordet och tog en kopp te.
Marika föreslog att vi skulle forma lussekatterna i vanlig form denna gången, i och med att jag skulle bjuda jobbet på lussekatter när vi hade Luciatåget.
Vi bestämde att bara göra några lussesnoppar i år.
Vi fick ju inte frångå våran tradition.
Vi sjöng alla julsånger vi kunde komma på, men när vi stått och vrålat med våra ljuva stämmor ett par timmar så ringde det plötsligt på dörren.
Det var grannen som undrade om det hade hänt något det lät som att någon skadat sig.
Jag och Marika skrattade, men kände oss lite dumma så vi satte på Sven-Ingvars julskiva som jag fått av mormor förra året.
( Inte riktigt min musiksmak, men det var julmusik i alla fall).
Hela eftermiddagen gick åt till att baka lussekatter och vi var inte klara förrens efter fem tiden.
Men då ska du veta att vi inte bara gjort en sats med lussekatter.


Senare på kvällen.

Jag gillar inte Söndagar, det finns egentligen inget bra med dom.
Kunde ju döpa om den dagen till bakfylledag, för det är ju oftast på Söndagar man är bakis.
Fast inte denna Söndagen , för denna helgen har det varit väldigt lugnt.
Imorgon är det dags att börja arbeta igen.
Tror att vi ska börja öva på Lucia tåget imorgon, jag vill inte vara Staffan Stjärtgosse i år igen, jag tänker fråga Lasse imorgon om jag inte kan få vara tärna eller tomte i stället.
Undrar var för Stjärngossarna har klänning på sig? Kan det vara dåtidens Drag Queens??!
Eller så kanske det var modernt med klänning på killar på den tiden.
Jaja, nu är det visst dags att läggas sig. Det kommer ju en dag imorgon också.



Kram på er alla

Sara

Julkalendern 6 December 2008

Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~




Klockan sju ringde väckarklockan, idag skulle jag och Marika åka till Ullared.
Fick snabba på ordentligt för vi skulle åka hemifrån strax före åtta.
Bilen startade idag också.
Vi var nere i Ullared vid nio, nu ska du inte tro att vi kom in med en gång.
Nej då!!! För det första fanns det inga kundvagnar, det tog cirka en halvtimme att få tag på en.
Folk slogs nästan om kundvagnarna.
Tillslut fick vi tag på en.


Lite senare på dagen

Aldrig mer Ullared i December!!!
Vet du hur lång tid vi fick stå i kö? Jo, En timma och fyrtiofem minuter.
Sen när vi äntligen kom in så var det så mycket folk att man vi knuffa sig fram.
När vi hade gått i affären i ungefär en kvart hör vi att någon ropar i högtalarna:

-Ett meddelande från kundtjänst. Vi söker ägaren till en vit Ford Escort med registreringsnummer APD 653 Vänligen gå ut och dra åt handbromsen.
Det var min bil !!! Jag släppte allt jag hade och rusade ut till bilen.
Den hade mycket riktigt rullat iväg bakåt en bit, men tack och lov inte rullat på något.
Jag parkerade bilen igen och drog åt handbromsen ordentligt.
Gick tillbaka till affären, var på väg in, givetvis möttes jag av en vakt som bad att jag skulle ställa mig i kön som alla andra.
Jag blev helt vansinnig.
Jag menade på att jag redan hade stått i kön, och förklarade varför jag var tvungen att gå ut.
Vakten tittade på mig och jag fick snällt ställa mig i kön igen.
Denna gången tog det inte mer än tjugo minuter att komma in.
Väl inne i affären igen fick jag leta reda på Marika, som nästan handlat klart vid det här laget.
Jag tog en liten runda i affären och fick tag på lite julklappar, nu var klockan snart halv tre på eftermiddagen och både jag och Marika var vrålhungriga.
Vi ställde oss i kön och betalade, och gick sedan raka vägen till restaurangen som låg lite längre bort.
Vi åt varsin kebabtallrik och sen åkte vi hem.

Senare på kvällen.

Väl hemma igen ville jag bara ta det lugnt resten av dagen.
Jag lyssnade av min telefonsvarare.
Tre nya meddelanden . Mamma, Syrran och MARCUS!!!
Marcus hade ringt igen. Han bad om ursäkt för att han kom så sent igår och då hade jag redan gått, han ville träffas igen, han skulle ringa mig någon gång i veckan.
Jag kände en liten pirrning i kroppen, jag vet inte varför, jag kommer ju inte ens ihåg hur han såg ut.
Jag ringde Marika och berättade för henne att Marcus hade ringt igen.
Vi bestämde att vi skulle spendera lördagskvällen med Lasse Kronér, och spela Bingolotto.



God natt alla vänner…

Sara

Julkalendern 5 December 2008

Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~



Jaha, då var det Fredag och jag kom upp ur sängen i tid idag.
Bilen startade utan problem idag och kaffet var klart när jag kom till jobbet.
Jag ringde Marcus och vi bestämde att vi skulle träffas redan ikväll.
Jag och Marika skulle på after work, fast det sa jag inte till honom.
Jag tänkte att om det skulle vara fel på den här killen så hade jag ju alltid Marika att springa till.
Idag kunde ju inte saker gå fel, det måste vara en sån där dag då allt bara är så där himlans bra. (Trodde jag)

Lite senare på dagen

Jag hade precis kommit ut från toaletten när jag hör hur Tony och Sophie stod och fnissade bakom mig.
Jag vände mig om och log mot dom, sen gick jag tillbaka till mitt skrivbord, satte mig ner och hörde hur det prasslade.
Jäklar!!!!
Jag kände att jag blev pionröd i ansiktet.
Det är inte sant!!!!!!!!
Jag vände mig om, jo visst var det sant.
När jag skulle ta på mig byxorna hade pappret fastnat där bak så jag hade dragit med mig halva rullen genom hela kontoret. Det var ju inte så att jag diskret bara kunde slänga det som satt fast där bak.
Nejdå!
Jag var tvungen att gå runt halva kontoret och plocka upp dasspappret som suttit fast på mig. Det låg ju som en lång orm på golvet!!!
Jag kände att jag ville sjunka genom jorden.
Tony och Sophie gapskrattade när jag kom samlandes på massa papper.
Jag sa inget först, men sen brast jag också ut i skratt.


Senare på kvällen.

Jag stod hemma framför spegeln och försökte välja kläder.
Visste inte om jag skulle ta på mig nåt vardagligt eller nåt snyggt eller kanske något lite sexigt.
Fast det vore ganska dumt att ta nåt halvporrigt om det skulle vara han den där tönten.
Hmm, kanske jeans och någon snygg top och den svarta långa koftan?
Då kan jag ju knäppa koftan om det är han UFO´t.
Och är det han jag tror att det är så kan jag ta av mig koftan, japp så får det bli.

Jag träffade Marika utanför Valand strax innan klockan sex.
Vi gick in och satte oss i baren.
Jag satt och spanade runt i lokalen efter Marcus.
Då kommer det in en kille i Cowboyboots med sporrar, blåa skitna Jeans lång brunaktig rock och hatt på huvudet.
Jag höll på att försvinna ner i marken.
Marika satte ölen i halsen och började hosta.
Killen var som hämtad ur en Amerikansk västernfilm.
Detta var inte sant!!! Det kunde bara inte vara han.
Jag låtsades som om jag inte hade sett honom, han gick fram till baren och beställde en öl.
Sen vände han sig mot oss och sa :
-Hej! Har inte vi setts förrut?
Marika höll på att bryta ihop, och jag bara stirrade på killen.
Jag fick inte fram ett ord.
-Dubliners för två veckor sen, sa han och tog flera klunkar på sin öl.
Här gällde det att tänka snabbt.
-Vad var det du hette sa du? Kläckte jag ur mig.
-Pär. Du fick ju mitt nummer tror jag. Sara heter du om jag inte minns fel.
Jag tittade på killen och lovade mig själv i tysthet den stunden att jag troligtvis aldrig mer skulle dricka alkohol igen.
-Du måste ha förväxlat mig med någon annan. Jag heter Malin, sa jag . Sen knuffade jag på Marika och gav henne blicken som betydde att vi skulle gå.
Vi hittade på en ursäkt och skyndade oss därifrån.
Jag bestämde mig för att gå hem och dra något gammalt över mig.
Den där Marcus fick ringa igen om han var intresserad.
Nu sitter jag här och skriver, iklädd mina duntofflor och en stor pyamas med nallar på.
En kopp te och sen ska jag släcka lampan.
Imorgon åker jag och Marika till Ullared och slåss med alla köp galna pensionärer.

SARA

Tidigare inlägg
RSS 2.0





















Kontakta mig via mail:
klicka här