Sara och Marika  ~ Vart tog (h)julen vägen?~

 

 

Äntligen lördag!!!
Idag skulle jag sova länge hade jag tänkt mig.
Tyvärr blev det inte så.
Klocka halv nio på morgonen ringde det på dörren och där stod gårdens alla småglin.
”Natten går tunga fjät…runt gård och ….” sjungs i alla olika tonarter som finns.
Mmm, vackert tänkte jag, som själv verkligen inte kunde ta en ren ton.
Jag gav ungarna en femtiolapp som dom fick dela på.
Sen gick jag in i sängen och la mig igen.

 Lite senare på dagen

Jag låg kvar i sängen tills klockan var tjugo över tolv.
Då ringde Marika och frågade om jag skulle med in till stan.
Jag skyndade mig upp och vi träffades en timme senare.
Jag skulle köpa nya stövlar hade jag tänkt mig, ville ha något snyggt på fötterna då vi skulle gå ut ikväll.
Jag hittade jättesnygga stövlar som var lite spetsiga framtill, dom var så fina att jag tog på dom genast.
Det var rea i affären idag och det var rätt mycket folk.
När jag betalt och var på väg ut iklädd mina nya stövlar sprang en fet kärring med famnen full av skor förbi mig för att kunna ta en ledig plats att sitta och prova skor på.
Hon råkade knuffa till mig så att jag snubblade in i ett ställ med herrtofflor, hela stället vällte över mig, där låg jag nu på golvet täckt av tofflor.
Marika började gapskratta och grävde fram mig och hjälpte mig upp.
Klacken hade gott av på min nya sko!!! Och det var ingen bytesrätt eftersom att det var halva priset.
Jag kände hur tårarna brände i ögonvrån.
Det var ingen glad min jag hade när jag gick fram till kärringen.

-Det minsta du kan göra är väl att säga förlåt kärring, sa jag till henne. ” Skorna kostade femhundra spänn på rean och det var dom sista i min storlek.”

Jag var vansinnig nu.

-Men herregud, du får väl se dig för hur du går! Kläckte kärringen ur sig.

Jag slängde upp kvittot på skorna. ” Det är bara att betala serru!!!”, sa jag och spände ögonen i henne.

-Är du inte klok? Femhundra kronor!!!

-Ja! Skrek jag nu tillbaka. ” Och jag ska ha dom nu!!!”

Den feta kärringen tog fram sin plånbok och med en arg min gav hon mig pengarna för skorna.
Jag tog av mig stövlarna och slängde dom i knät på henne.

-Slit dom med hälsan, sa jag.

Sen vände jag mig om och vi gick.
Jag kände att jag fått nog av att gå i affärer för idag.
Jag och Marika åkte hem till mig och åt lite lussesnoppar istället.

                        

 

Senare på kvällen.

Som alla andra idioter hade jag och Marika bestämt att vi skulle ut på krogen idag.
Vi satt hemma hos mig och förfestade, vi blandade en massa konstiga drinkar.
Marika fick för sig att vi skulle gå ut med Luciakronor på huvudet idag, vilket jag inte höll med om.

-Det räcker väl med glitter. Jag har redan gjort bort mig så det räcker en bra tid framöver.

Marika bara skrattade. Det var inte sällan som Marika hittade på knasiga saker som fick mig att skämmas eller känna mig bortgjord.
Det blev i alla fall bestämt att vi skulle gå till Valand om det inte var för lång kö.
Kö var det och inte så lite heller, men Marika ville ändå gå dit in.
Så vi stod och frös en halvtimme utanför innan vi tillslut blev insläppta.
På den halvtimman hade jag hunnit bli nykter igen.
Det var bara att beställa in shotar så  man kom igång, och det krävdes inte så många.
Sen bar det av ut på dansgolvet.
Efter att ha dansat i trängseln en bra stund gick vi och satte oss i en av sofforna.
Jag kollade min mobil och där var ett missat samtal och ett meddelande.
Det var från Marcus. Han var tydligen också ute på krogen idag.
Han frågade vad jag gjorde i kväll.
Jag skrev tillbaka att vi var inne på Valand.
I samma sekund som jag skickade iväg meddelandet var det någon som tog mig på axeln.
- Jasså, du är också här.
Jag vände mig om och där stod Marcus.
Det pep till i hans telefon, jag skrattade och sa att det nog var det som jag skickade till honom precis.
Då kom en tjej framsmygande bakom Marcus, hon hälsade.
Jag blev helt ställd. Vem var nu detta? Träffade han flera samtidigt och valde den han tyckte bäst om sen?
Jag hälsade tillbaka.
Marcus presenterade oss för varandra. Hon hette Sandra.
Just då kände jag att jag fick väldigt bråttom, jag reste mig ur soffan och sa till Marika att vi var tvungna att gå.
Vi sa hej då till Marcus och Sandra sen gick vi ner på toaletten.
Jag som höll på att falla för den här killen, föresten så hade jag nog redan fallit för honom.
Hur kunde jag vara så dum?
Marika sa inte så mycket först, sen frågade hon om vi inte skulle gå vidare.
Jag bestämde mig för att inte låta honom få förstöra min kväll, fast det hade han redan gjort.
Jag och Marika gick upp och dansade igen.
Det gjorde Marcus och tjejen som var med också. Han försökte få kontakt med mig, men jag vände mig om.
Tillslut fick jag nog och gick bort till baren, beställde en drink och satte mig i en av sofforna.
Marika undrade om vi verkligen inte skulle gå hem.

-Det är okej att bli besviken. Det var väl detta felet du skulle hitta på honom kanske.

Jag funderade en stund, det var faktiskt bättre att han visade denna sidan nu, innan det kanske hade blivit seriöst.
Vi gick hem.
Nu sitter jag här, helt själv, vilket jag i och för sig är van vid.
Får väl försöka sova nu, det kommer en dag imorgon också.

 

God natt på er.

  Sara