Idag skulle vi ha våran årliga julfest.
Jag vaknade av ett brak, det var min trasiga väckarklocka som åkte i golvet.
Jag drömde att klockan ringde och jag skulle nog stänga av den.
Men jag råkade istället dra den i golvet.
Jag drömde föresten om Marcus inatt om jag tänker efter.
Jag drömde att han stod utanför och ropade på mig

-Sara kom ut ikväll jag väntar i hörnet av seven eleven…

Det kan ju vara så att jag lyssnade på Mauro Scocco igår innan jag somnade.
Jag vet inte.
Oj, vad klockan går, måste skynda mig för att hinna med bussen.
Jag måste skynda mig att plocka ner vad jag ska ha med mig till jobbet.
Kjolen, tröjan, jag kanske ska ta med tomteluvan också?
Jo, jag tar med den.
Nä, nu åker bussen snart…

Lite senare på dagen

Jag kom i tid till jobbet för en gångs skull.
Jag skulle ringa Martin på verkstan idag, kolla om han hittat något fel på min lilla bil.
Han kanske hade varit något?
Jag satt och drömde mig bort en stund,skulle jag någonsin träffa någon som jag verkligen blevkär i?Eller skulle jag vara singel resten av livet?
Jag är tjugosju år nu ju.Det är dags att stadga sig snart. Nästan alla mina vänner var gifta eller hade sambo.
I alla fall en pojkvän.
Nu börjar jag bli desperat, snart får jag kanske ta det som blir över.
Undrar om Tore har någon?
Jag satt och skrattade för mig själv när Mia kom förbi.

-Vart är du någonstans?, sa hon och flinade lite.

” Vem är det du tänker på?”
Jag vaknade upp ur min lilla dröm.

-Vad? ,sa jag och tittade på Mia.

Mia skrattade, ” Du är rolig du! Har du fixat papperna som Lasse lämnade till dig imorse?”
Shit!!! Jag hade totalt glömt bort det.
- Han behöver ha det klart snart.
- Skit också!!! Snälla Mia, hjälp mig då.
Jag började känna mig lite stressad.
Mia satte sig bredvid mig och vi fixade ordning alla papper, sen var det lunch.
Vi beställde in mat till kontoret.
Efter lunchen var det dags att fixa ordning för julfesten.
Jag och Mia fixade lite jul bål. Vet inte om folk vågar dricka den, men det är ju upp till dom.
Klockan fem skulle alla träffas i personalmatsalen, klockan är halv fem nu så det är ganska bråttom.

Senare på kvällen.

Jag ska erkänna att det blev lite väl mycket att dricka ikväll.
Jag hoppas att jag kommer upp ur sängen imorgon.
Vi började kvällen med våran ”goda” jul bål gjord av glögg med lite smått och gott i.
Den var väl inte så god, men folk kom igång av den, och det var väl det som var meningen.
Vi åt av julmaten som Lasse beställt. Det var väl inte det godaste jag ätit, men det gick ner.
Efter det delade Lasse ut några av sina utmärkelser.
Jag bad till de högre makterna att han inte skulle ge mig någon.
De högre makterna var INTE med mig ikväll kan jag lova.
Jag kände att jag blev väldigt varm, så jag var tvungen att ta av mig en av tröjorna.
Jag kunde ju låtit bli.
Tröjan jag hade under var ett linne utan armar, det satt liksom uppe med hjälp av brösten.
När jag drog tröjan över huvudet hörde jag hur Tony började gapskratta.
Jag kände att det blev lite kallt om magen, och det var inte konstigt för jag hade lyckats ta av mig BÅDA tröjorna, där satt jag nu iklädd bara Bh!!!
Färgen i ansiktet ändrades snabbt till pionröd.
Jag skyndade mig att ta på linnet igen och hoppades att ingen sett något.
Eller hur!!! ALLA hade ju sett, nu satt alla och tittade på mig.
Varför skulle alltid jag råka ut för alla hemskheter???
Nu ropade Lasse i mikrofonen att det var dags att dela ut utmärkelserna som i år skulle gå till…

-Tony för vackraste ”Dragqueen”. Alla applåderade.

( måste ju ha varit lucia, men det kunde ju vara det när vi var på Finlandsbåten också, Tony vi klädde ut Tony innan vi gick till baren, gissa om han fick många ragg).

-Nästa utmärkelse går till…..

Det blev dödstyst i lokalen. Jag sjönk längre och längre ner på stolen, snart satt jag nästan under bordet.

-Går till vår egen Stjärna …. SARA. Busvisslingarna ekade genom rummet likaså alla applåder.

Stjärna? Ja, det lät ju inte så tokigt.
Jag gick upp till Lasse för att ta emot mitt fina pris samtidigt som Lasse fortsätter att prata:

-Det har nog aldrig funnits någon här på kontoret som är bjuder så mycket på sig själv som Sara. En stor applåd för vår egen lilla knasboll.

Det var inte kul att höra. Jag bjöd inte alls på mig själv, jag kunde väl inte hjälpa att allt knasigt alltid hände mig.
Lasse höjde mitt fina pris så att alla kunde se det.
Det var en CLOWN.
Jag tog emot den och var på väg ner för att sätta mig när jag kände hur Lasse mig i baken.
Han viskade lite halv sluddrigt: ” Du är så jävla fin Sara”.
Jag skyndade mig tillbaka till min stol.
Vad sa han? Nää, jag ville inte tro att Lasse sagt så? Så desperat var jag inte!
Kvällen fortsatte med fler utmärkelser.
Tack och lov inga fler till mig.
Det blev rätt sent, men vi har haft jättekul alltså.
Nu sitter jag här hemma, lite rund under fötterna kan jag ju erkänna.
Klockan är snart halv ett och det är nog dags att sova om jag ska orka jobba imorgon.

Kram Sara