För några årsen skrev jag ganska mycket, under ett krogbesök kom Sara och Marika till. En story om 2 singeltjejer som råkar ut för diverse händelser. Här kommer tredje storyn ur Sara Story.

Det var inte så längesen som jag och Marika satt hemma hos mig och gjorde absolut ingenting,
när vi helt plötsligt kom på att vi skulle göra våfflor.
Jag hade fått ett nytt våffeljärn i julklapp.
Det förra hade jag fått för mig att man kunde diska, så det hade jag ”lagt i blöt” för att få bort allt fett.
Men glömsk som jag är så glömde jag ju givetvis av våffeljärnet som låg i diskhon med en bricka över.
Det var inte förens jag kände en obehaglig doft i lägenheten som jag kom på att jag nog inte överhuvudtaget skulle diska ett våffeljärn utan bara försöka torka av det.
Så nu när jag fått ett nytt våffeljärn så hade jag LOVAT mig själv att sköta det riktigt.
I alla fall… Jag och Marika fick för oss att göra våfflor. Egna våfflor.
Vi letade upp en gammal kokbok och började läsa innantill.
Vi gjorde allt i den ordningen det stod.
Mjölk, vatten, mjöl, bakpulver.
1 dl smält margarin var det också, jag öppnade kylen och kollade.
Skit också!!!
Margarinet var slut.
Vi funderade lite, det måste ju gå att lösa i alla fall.
-Kanske det går om vi värmer matolja? , sa jag.
-Det måste ju ha samma effekt som margarin, fett som fett, svarade Marika.
Jag satte på plattan och tog fram en kastrull och hällde i en deciliter matolja.
-Jag kan vispa grädden, sa Marika och tog fram elvispen.
Visst kunde hon vispa den, men det blev ingen grädde av det.
-Oj då, jag vispade no för länge, sa Marika
Jag tittade i skålen.
- Haha, nu behöver jag inte köpa smör i alla fall, skrattade jag.
Vi började nynna på gamla Carola låtar och dansade runt, jag antar att vi såg rätt töntiga ut, men vi är nog inte dom ända som brukar göra så.
Vi skrattade och sjöng och glömde helt av att vi höll på att ”värma” matolja.
Det var inte förens brand varnaren började tjuta som vi kom på att vi hade igång spisen.
-Matoljan! Skrek vi i mun på varan.
Det var ingen matolja kan jag berätta.
Däremot var det ganska höga lågor som flammade upp ur kastrullen.
-FAAN!!! Ropade jag till Marika. ”Ring brandkåren. Det brinner i köket”.
-Kan man inte kväva elden med något? skrek Marika tillbaka.
Vi var rätt panikslagna båda två.
-Jag vet inte, vi testar.
Jag tog kökshandduken som låg på diskbänken, jag slängde den över den brinnande kastrullen.
Svisch sa det, så brann den också.
-Vad gör vi? Ring brandkåren!!!! Skrek jag till Marika.
-Öppna dörren Sara, vi måste vädra. Skrek Marika tillbaka.
-Ring brandkåren!
Vi skrek som två patienter på ett dårhus, helt panikslagna båda två.
Men någon brandkår hann vi inte ringa, för dom kom ändå.
(Jag antar att det var någon granne som hade ringt efter dom.)
Vi hörde sirenerna och Marika rusade ut på balkongen.
-Shit! Brandkåren kommer, jag måste fixa till håret, sa Marika och smet in i badrummet.
Jag önskar att jag också hade dragit en borste genom håret, det skulle ju komma brandmän hit.
Det ringde på dörren och in kommer tre brandmän, dom ber mig och Marika att gå ut på balkongen.
Vi kikar in genom köksfönstret och ser hur en av brandmännen lägger ett lock på kastrullen, sen stänger han av plattan.
En av dom spolar med sånt där vitt skum över spisen.
-Hoppas dom städar efter sig, väste jag till Marika och tänkte inte alls på att dom var här för att släcka en brand.
-Jag hjälper dig sen, svarade Marika.
Efter en stund kom en av brandmännen ut på balkongen, han tog av sig hjälmen och vi stirrade på världens vackraste man.
-Så där tjejer, då var det klart. En liten fråga bara.
-Ja. Svarade jag.
Marika fick inte fram ett ljud.
-Vad är det som hänt här egentligen?
Jag blev helt stum. Skulle jag berättad sanningen? Att vi hade försökt ”värma” matolja?
Tänk om jag skulle ljuga, kunde dom komma på mig då? Tänk om dom skickar hit brand tekniker och det blir utredning?
Lika bra att berätta sanningen.
-hmm , harklade jag mig. ” Det var så att vi skulle baka, men vi hade inget margarin så vi skulle testa med matolja istället och sen så…
(Vad du än gör Sara, så berätta inte om den fåniga Carola dansen.) Tänkte jag tyst för mig själv.
Jag fortsatte att berätta:
-Ja, och sen så… kollade vi på kort… och vi råkade glömma av kastrullen på spisen, sen började det brinna, jag förstår ingenting.
-Okej, är et du som bor här? Vad heter du?
-Sara Månesköld, svarade jag.
Dom andra två brandmännen kom ut från lägenheten och flinade lite.
-Har ni försökt baka här eller?, frågade den ena av dom.
-Mmm, svarade Marika och kollade ner i Marken.
-Köp färdigbakat nästa gång istället, skrattade den andre av dom.
Jag bara önskade att dom skulle gå, det här var ju bara mer än pinsamt.
-Är det okej att gå in nu eller?, undrade jag.
Det var det.
Jag gick in i lägenheten för att titta.
Det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara, ingenting var direkt förstört.
Jag tackade brandmännen för hjälpen, sen åkte dom iväg.
Jag och Marika gick in och städade.
Det här visste vi att vi inte kunde hålla hemligt.
Hela gården var full av nyfikna människor.
Ja, så gick det till när vi skulle göra våfflor, nästa gång vi blir sugna på det så kommer vi att åka in till stan och gå på Café istället.
Ha det jättebra tills vi hörs igen.

Många kramar


Sara