<3 Lycka är...


Igår kom R hem en stund på lunchen och hade då med sig den stora lastbilen.
William blev helt till sig och vinkade hejdå till mig.
Nu fick han ju inte åka för han hade ingen bilstol och R skulle tillbaka och jobba, men att bara få sitta i pappas knä och hålla i ratten var ju hur kul som helst.
Det var en ledsen kille som följde med mig in sen, han ville nog helst sitta i lastbilen hela dan...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0





















Kontakta mig via mail:
klicka här