Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~



Vill inte gå upp ur sängen!!!
Det är ju skit kallt. Fick känslan att om jag sätter ner fötterna på golvet så kommer jag att frysa fast där.
Och då kommer jag ju ändå för sent till jobbet.
Jag ringde till jobbet och tog ledigt idag.
Önskar att det vore lördag idag, så man slapp gå upp. Jag låg kvar en lång stund i sängen. Kanske skulle åka in till stan sen när jag orkar gå upp, det förstås om bilskrället startar idag.
Får inte glömma is skrapan idag!!!

Lite senare på dagen

Kom inte upp ur sängen förrens halv elva, men det var bara för att det ringde på dörren.
Masade mig upp ur sängen och öppnade dörren.
Det var bara någon unge på gården som ville sälja hemmagjorda julkort.
Jag köpte 3 som jag sedan la direkt i papperskorgen.
Dom föreställde nog renar, är inte helt säker. Påminde lite om Picasso?
Nu var jag ju ändå uppe så det var bara att gå raka vägen in i duschen.
När jag stod i duschen och sjöng alla skalor man kan tänka sig ringde telefonen.
Jag lät telefonsvararen ta det.

-Hej! Detta var Marcus. Vi träffades för två veckor sen på Dubliners. Jag fick ditt nummer, förlåt att jag inte hört av mig tidigare, men jag har varit på affärsresa i Thailand.
Du kan väl ringa mig när du hör detta. Nås lättast på mobilen… Numret dit är 0759603839. Om du vill förstås. Tänkte att vi kanske kunde träffas? Ehh, hör gärna av dig… Hej så länge.
Herregud, vem var nu Marcus? Dubliners? Hmm.
Det tog en stund innan jag kunde komma på vem människan var. Måste varit bra full den kvällen.
Jag gjorde mig klar, hoppade ur duschen och satte mig i soffan och funderade.
Marcus? Namnet är ju fint så han är nog snygg. Fast kanske ändå inte.


Senare på kvällen.

Jag kom adrig in till stan idag.
Jag satt i telefon hela kvällen med Marika.
Hon kom inte heller ihåg vem den där Marcus kunde vara.
-Kan det vara han som satt i baren där nere? Eller NEJ (!!!) det var väl inte han med rocken?
-Vilken rock? Du menar inte han som trodde att han var militär? Som var nåt befäl i hemvärnet?
-Det finns bara en sak att göra, sa Marika.
-Ringa honom och gå på en dejt?
-Jeppz!!!
Där avslutades samtalet.
Jag beslutade mig för att ringa honom imorgon och be till alla gudar i Universum att det inte var han tönten som hade ringt.
Men jag har för mig att han hette Per, men det kanske var han som var Marcus?
Jag vet inte. Och jag blir nog inte klokare av att fundera på det.
Jag ringer imorgon…
Och nu ska jag gå och lägga mig.



Kram på er alla

Sara 

Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~



Försov mig idag med.
Har beslutat mig för att skriva brev till tomten och önska mig en ny väckarklocka i julklapp. Min har ju slutat funka helt verkar det som.
Jag har faktiskt en rosa väckarklocka , jag fick den i julklapp när jag var elva tror jag. Ja, då är det väl på tiden att önska sig en nu kanske?

Lite senare på dagen

Hann precis innan för dörren på jobbet då Mia ropade att chefen ville träffa mig.
Jag kände bara hur hjärtat höll på att hoppa upp i halsen, och jag funderade på vad han Säga den här gången…
Med tunga steg gick jag in till Lasse (min chef)
-Du hade sökt mig, pep jag fram när jag öppnade dörren till Lasses kontor. Lasse tittade på mig när jag kom in genom dörren.
-Är du sjuk?, frågade han.
Då förstod jag att han inte visste att jag var sen in idag. Jag rätade på ryggen.
- Tänkte bara höra om du skulle vara med och arrangera Luciatåget i år med?
Lucia tåget ja. Det hade jag totalt förträngt, hihihi… Kanske lika bra det.
-Självklart! Vilka är det mer som är med?
-Mia, Tony, Sophie, Anna och så jag då, och givetvis du om du vill vara med i år.
Det var tradition på vårat företag att dem på kontoret skulle lussa för alla anställda. Förra året var Lasse Lucia. Jag var Staffan, men det var mest för att året innan fick jag vara Lucia och jag hade levande ljus i min Luciakrona.
Som ”råkade” tända eld på gardinen i personalrummet.
Brandkåren kom och allt blev bara kaos.
Vi fick gå hem tidigare den dagen.
Så därför fick jag vara Staffan förra året, så att jag inte skulle tända eld på nåt mer.

Senare på kvällen.

Jobbade över idag, hade lite dåligt samvete nu när jag försovit mig flera dagar i rad. Kom hem vid sju tiden på kvällen.
Ringde Marika för att berätta om Lucia tåget.
Hon bara skrattade.
- Det är ju du i ett nötskal, sa hon.
Efter telefonsamtalet med Marika om det berömda årliga Luciatåget, Satt jag mig framför datorn en stund, fick ett tips av en jobbarkompis på en singelsajt. Nice alltså.
Träffade en jätte nice kille som hette… vad var det han hette nu då? Jaja, har bestämt datadejt med honom imorgon. Nu är det dags att krypa ner i sängen. God natt alla vänner!


Sara

Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~



2 December Vaknade 09.21 och trodde det var Söndag. Vilken miss!!!!
Jag skyndade mig på med kläderna och kom ner till bilen, Skit oxå!!! Glömde isskrapan idag med, ingen tid att förlora.
Av med dojjan och skrapa rutor. In i bilen och starta… starta…STARTA!!!!
Jag drog näven i ratten och vred om nyckeln igen. Då startade bilen äntligen. Jag kom till jobbet idag med. :O)

Lite senare på dagen...

Det var ingen som märkte att jag kom lite senare idag. Chefen var inte där och Mia bara skrattade när jag kom inspringande på kontoret.
Jag hade haft så bråttom när jag gick upp att jag bara hade målat ena ögat. Dessutom hade jag min tröja ut och in. Det var tur att ingen mer än Mia som såg mig.
Lunchade med Marika idag också. Idag blev det inte Mc Donalds, idag blev det Pizza på La Gondola. Jag vet, Vikten!!!
Vi bestämde i alla fall att ta en sväng ner till Ullared på lördag, och slåss med alla andra som skulle handla julklappar.
Gick hem lite tidigare från jobbet idag, skyllde på magont. Ville hinna bort till Nilsson´s och köpa de där skorna jag såg förra veckan. De allra sötaste skinnstövlar man kan tänka.

Senare på kvällen...

Har gått i skorna sen jag kom hem, eller krypit kanske jag ska säga. Har sådan skoskav så jag vågar inte ens ta av mig skorna. Det är inte det att dom är för små. Dom passade ju perfekt i affären!

Sara

Sara och Marika ~ Vart tog (h)julen vägen?~



1 December och inte ens en lite snöflinga hade kommit än.
Det blir nog ingen snö.
Klockan hann ringa flera gånger innan jag tillslut orkade ta mig ur sängen.
Jaha, då var det dags igen och jag har försovit mig… Som vanligt.
Bästa att skynda på lite kanske, och hoppas att bilen startar idag med.
Måste komma ihåg att ta med isskrapan ner till bilen idag, så slipper jag skrapa rutorna med min sko idag igen.

Lite senare på dagen

Det är verkligen MÅNDAG idag.
Lite små panik fick jag allt när jag kom till jobbet.
Det visade sig att flera på mitt jobb låg hemma i influensan.
Det var bara att ställa in alla kundbesök som var bokade idag.
Spenderade hela förmiddagen med att boka om kundbesök.
Inte för att jag tycker att det är tråkigt att tala i telefon, men det finns faktiskt gränser.
På lunchen träffade jag Marika, Vi tog Mc Donalds på Kungsgatan idag igen.
Måste börja tänka på vikten !!! Får kanske ta en Mc Sallad nästa gång???
Efter middagen var rätt lugn, satt mest och surfade på nätet.

Senare på kvällen.

Var nere i källaren idag för att plocka fram adventsljusstakarna.
Jag vet att det var första advent igår. Men det fanns ingen ork till det då. Jag bytte gardiner och satte upp adventsljusstakar, struntade faktiskt i att tvätta fönstren.
Tänkte överlåta det roliga till min mamma när hon hälsar på mig nästa gång… Vilket Påminner mig om att det är dags att bjuda över henne på middag snart. Vad tiden går då…
Dags att fixa lite te och sätta sig framför dumburken en stund. Det kommer ju en dag imorgon också.

SARA

För några årsen skrev jag ganska mycket, under ett krogbesök kom Sara och Marika till. En story om 2 singeltjejer som råkar ut för diverse händelser. Här kommer tredje storyn ur Sara Story.

Kludda gärna ner någon kommentar.

Det var inte så längesen som jag och Marika satt hemma hos mig och gjorde absolut ingenting,
när vi helt plötsligt kom på att vi skulle göra våfflor.
Jag hade fått ett nytt våffeljärn i julklapp.
Det förra hade jag fått för mig att man kunde diska, så det hade jag ”lagt i blöt” för att få bort allt fett.
Men glömsk som jag är så glömde jag ju givetvis av våffeljärnet som låg i diskhon med en bricka över.
Det var inte förens jag kände en obehaglig doft i lägenheten som jag kom på att jag nog inte överhuvudtaget skulle diska ett våffeljärn utan bara försöka torka av det.
Så nu när jag fått ett nytt våffeljärn så hade jag LOVAT mig själv att sköta det riktigt.
I alla fall… Jag och Marika fick för oss att göra våfflor. Egna våfflor.
Vi letade upp en gammal kokbok och började läsa innantill.
Vi gjorde allt i den ordningen det stod.
Mjölk, vatten, mjöl, bakpulver.
1 dl smält margarin var det också, jag öppnade kylen och kollade.
Skit också!!!
Margarinet var slut.
Vi funderade lite, det måste ju gå att lösa i alla fall.
-Kanske det går om vi värmer matolja? , sa jag.
-Det måste ju ha samma effekt som margarin, fett som fett, svarade Marika.
Jag satte på plattan och tog fram en kastrull och hällde i en deciliter matolja.
-Jag kan vispa grädden, sa Marika och tog fram elvispen.
Visst kunde hon vispa den, men det blev ingen grädde av det.
-Oj då, jag vispade no för länge, sa Marika
Jag tittade i skålen.
- Haha, nu behöver jag inte köpa smör i alla fall, skrattade jag.
Vi började nynna på gamla Carola låtar och dansade runt, jag antar att vi såg rätt töntiga ut, men vi är nog inte dom ända som brukar göra så.
Vi skrattade och sjöng och glömde helt av att vi höll på att ”värma” matolja.
Det var inte förens brand varnaren började tjuta som vi kom på att vi hade igång spisen.
-Matoljan! Skrek vi i mun på varan.
Det var ingen matolja kan jag berätta.
Däremot var det ganska höga lågor som flammade upp ur kastrullen.
-FAAN!!! Ropade jag till Marika. ”Ring brandkåren. Det brinner i köket”.
-Kan man inte kväva elden med något? skrek Marika tillbaka.
Vi var rätt panikslagna båda två.
-Jag vet inte, vi testar.
Jag tog kökshandduken som låg på diskbänken, jag slängde den över den brinnande kastrullen.
Svisch sa det, så brann den också.
-Vad gör vi? Ring brandkåren!!!! Skrek jag till Marika.
-Öppna dörren Sara, vi måste vädra. Skrek Marika tillbaka.
-Ring brandkåren!
Vi skrek som två patienter på ett dårhus, helt panikslagna båda två.
Men någon brandkår hann vi inte ringa, för dom kom ändå.
(Jag antar att det var någon granne som hade ringt efter dom.)
Vi hörde sirenerna och Marika rusade ut på balkongen.
-Shit! Brandkåren kommer, jag måste fixa till håret, sa Marika och smet in i badrummet.
Jag önskar att jag också hade dragit en borste genom håret, det skulle ju komma brandmän hit.
Det ringde på dörren och in kommer tre brandmän, dom ber mig och Marika att gå ut på balkongen.
Vi kikar in genom köksfönstret och ser hur en av brandmännen lägger ett lock på kastrullen, sen stänger han av plattan.
En av dom spolar med sånt där vitt skum över spisen.
-Hoppas dom städar efter sig, väste jag till Marika och tänkte inte alls på att dom var här för att släcka en brand.
-Jag hjälper dig sen, svarade Marika.
Efter en stund kom en av brandmännen ut på balkongen, han tog av sig hjälmen och vi stirrade på världens vackraste man.
-Så där tjejer, då var det klart. En liten fråga bara.
-Ja. Svarade jag.
Marika fick inte fram ett ljud.
-Vad är det som hänt här egentligen?
Jag blev helt stum. Skulle jag berättad sanningen? Att vi hade försökt ”värma” matolja?
Tänk om jag skulle ljuga, kunde dom komma på mig då? Tänk om dom skickar hit brand tekniker och det blir utredning?
Lika bra att berätta sanningen.
-hmm , harklade jag mig. ” Det var så att vi skulle baka, men vi hade inget margarin så vi skulle testa med matolja istället och sen så…
(Vad du än gör Sara, så berätta inte om den fåniga Carola dansen.) Tänkte jag tyst för mig själv.
Jag fortsatte att berätta:
-Ja, och sen så… kollade vi på kort… och vi råkade glömma av kastrullen på spisen, sen började det brinna, jag förstår ingenting.
-Okej, är et du som bor här? Vad heter du?
-Sara Månesköld, svarade jag.
Dom andra två brandmännen kom ut från lägenheten och flinade lite.
-Har ni försökt baka här eller?, frågade den ena av dom.
-Mmm, svarade Marika och kollade ner i Marken.
-Köp färdigbakat nästa gång istället, skrattade den andre av dom.
Jag bara önskade att dom skulle gå, det här var ju bara mer än pinsamt.
-Är det okej att gå in nu eller?, undrade jag.
Det var det.
Jag gick in i lägenheten för att titta.
Det var inte så farligt som jag trodde att det skulle vara, ingenting var direkt förstört.
Jag tackade brandmännen för hjälpen, sen åkte dom iväg.
Jag och Marika gick in och städade.
Det här visste vi att vi inte kunde hålla hemligt.
Hela gården var full av nyfikna människor.
Ja, så gick det till när vi skulle göra våfflor, nästa gång vi blir sugna på det så kommer vi att åka in till stan och gå på Café istället.
Ha det jättebra tills vi hörs igen.

Många kramar


Sara

För några årsen skrev jag ganska mycket, under ett krogbesök kom Sara och Marika till. En story om 2 singeltjejer som råkar ut för diverse händelser. Här är ett smakprov.

Här kommer andra storyn ur Sara Story.

Kludda gärna ner någon kommentar.


Marika berättade om en pinsam sak som hände henne för ett tag sen.
Jag kan ju säga att jag hade dött om jag varit med om samma sak.
Det är så att Marika har en brorsdotter som är sex år.
Brorsdottern heter Mikaela.
Det händer ganska ofta att Mikaela vill sova hos sin faster (Marika).
Den här gången hade Mikaela sovit hos Marika i en vecka för att föräldrarna var på semester i Grekland.
En dag kom Marika´s mamma på besök för att dels hälsa på Marika och dels träffa sitt barnbarn.
Marika och hennes mamma satt i köket och fikade.
Mikaela kollade på en film.
Efter en stund kom lilla Mikaela ut i köket.
-Faster, jag har så ont på mina händer.
Mikaela visade upp sina händer som var torra av nare.
Det var ju vinter ute och ganska kallt och Mikaela vägrade att ha vantar på sig, så det var väl inte så konstigt att hon fått nare.
-Kolla i lådan i sovrummet, där ligger en kräm du kan smörja dina händer med.
-Den översta lådan?
-Ja, den ligger på tidningarna som du läste igår kväll.
Mikaela gick in i sovrummet, hon var borta en bra stund och Marika fortsatte prata med sin mamma.
Helt plötsligt står Mikaela i dörren in till köket.
Marika såg inte att hon kom för hon satt med ryggen mot.
-Faster vad är detta? Vad gör man med den?
Marika vände sig om och fick se att hennes systerdotter stod och höll en dildo i handen.
Marika blev illröd i ansiktet och hennes mamma bara tittade på henne.
Vad fan svarar man på frågan?
Marika tänkte snabbt till.
-Det är en sak man vispar mjölk till kaffet med…ge mig den, man ska inte leka med den.
Marika fick tag på sin ”visp” och skulle precis lägga undan då Mikaela utbrast.
-Varför ser det ut som en snopp.
Marika blev ännu rödare i ansiktet och det blev knäpptyst i rummet.
Hon fick lagt undan den och gick tillbaka in i köket.
Det var en pinsam tystnad hon möttes av.
Mikaela pratade i alla fall inte mer om vispen som tur var.
Och Marika bara hoppades att hon inte skulle behöva förklara sig för sin bror.
Det var min tur att skratta denna gången, annars var det ju alltid Marika som skrattade åt mig.
Jag lovade att inte berätta får någon.


Sara

För några årsen skrev jag ganska mycket, under ett krogbesök kom Sara och Marika till. En story om 2 singeltjejer som råkar ut för diverse händelser. Här är ett smakprov. '

Mer historier kommer sen.

Kludda gärna ner någon kommentar.

 

"HUNDVAKT"

Igår ringde min kompis Jenny och frågade om jag kunde passa hennes hund ett par dar.
Hon skulle iväg på något med jobbet och skulle sova borta ett par nätter.
”Hur svårt kan det vara att ta hand om en hund”, tänkte jag.
Jag svarade givetvis ja, vänner är ju till för att utnyttjas.
Hunden jag skulle passa var av rasen Schäfer.
Jag ska erkänna att jag alltid haft respekt för just den rasen, så det skrämde mig lite.
Samtidigt såg jag det som en utmaning.
Hunden som hade namnet Sandy kom till mig igår kväll.
-Hon är kanon snäll, det är bara att säga till så går hon och lägger sig om du tycker att hon är jobbig, sa Jenny.
-Okej, det ska nog inte vara några problem.
-Här är mat och bajs påsar, sa Jenny och räckte fram en påse.
Jag fick lite kväljningar när jag kände hur illa hundmaten luktade.
-Ska den verkligen äta detta? Frågade jag.
-Ja, hon ska äta det.
-Vad sa du att du lagt ner mer? Några påsar?
-Ja, bajs påsar. Det måste du ha med när du rastar hunden. Om hunden bajsar, du måste ju plocka upp det.
Kände ytterligare en kväljning.
-Menar du att jag ska plocka upp hundskiten?
-Det måste man, svarade Jenny.
-Jag fixar nog det, sa jag lite smått oroad. Ha det nu så bra så ses vi i övermorgon.
Jenny gick och jag stod och tittade på hunden som stirrade tillbaka på mig.
Vad hade jag nu ställt till med? Jag kan ju ingenting om hundar.
Jag gick ut i vardagsrummet och slog mig ner i soffan, satte på tv´n och la upp benen på bordet.
Det tog inte ens två minuter, så hoppade hunden upp i soffan den med.
Hunden satte sig bredvid mig och fortsatte stirra.
Jenny hade sagt att det bara var att säga till hunden om man ville att den skulle gå och lägga sig.
- Så lilla hunden, sa jag försiktigt. Gå nu och lägg dig.
Hunden tittade och vred lite på huvudet.
Gå och lägg dig, sa jag igen.
Hunden la sig i mitt knä.
Jag blev lite stel och visste inte riktigt hur jag skulle ta mig därifrån.
Jag klappade försiktigt på hunden som nu låg i mitt knä, hunden svarade genast genom att börja slicka på mig.
Fy, vad äckligt!!! Hunden hade ju precis slickat sig där bak och nu slickar hon mig i ansiktet.
Jag reste mig snabbt upp och gick ut i badrummet för att tvätta mig.
Sen bestämde jag mig för att ta en promenad.
Efter en kvart hade jag lyckats få på kopplet på hunden.
Sen bar det av i full galopp, kopplet stod rätt ut, Sandy hade nog bråttom så det var bara att hänga på.
Visst hade hon bråttom, hon skulle ju skita.
Jag tog upp en sådan där bajspåse och tittade länge på den.
Hur skulle jag få upp skiten så att jag kunde lägga den i påsen?
Jag tittade mig om kring och fick syn på en pinne.
Jag öppnade påsen och la den efter marken, sen tog jag pinnen och petade försiktigt på korven och försökte få den i påsen.
Det var nästan omöjligt.
Men tillslut gick det.
Jag höll den äckliga påsen mellan tummen och pekfingret och rusade till närmsta papperskorg.
På vägen hem från våran lilla promenad, råkade jag gå förbi en man som också var ute och rastade sin hund.
Han hade en sådan där svart påse i handen.
Jag beslutade mig för att kolla hur han gjorde, för det kan inte vara så svårt att plocka upp en hundskit egentligen.
Jag kan ju säga att han INTE gjorde på samma sätt som jag.
Han vrängde påsen ut och in på, så att påsen nästan blev som en handske.
Sen var det bara att plocka upp skiten.
Väl hemma plockade jag fram en ny bajs påse och övade på att plocka upp saker, så att det inte skulle se så konstigt ut om jag behövde plocka upp hundskit imorgon med.
Sandy sov i min säng hela natten, det var rätt mysigt att ha någon som värme ens fötter.
Jag satte ett galler för dörren så att hunden inte skulle kunna springa runt i hela lägenheten.
På morgonen ringde klockan om vanligt, och jag var lika trött som vanligt.
Jag tryckte på ”Snooze” knappen två gånger, sen fick jag panik när jag såg hur mycket klockan var.
Jag rusade upp ur sängen och utan att tänka på att jag hade ett galler för dörren sprang jag rätt fram.
Jag fastnade med stortån i gallret och tappade balansen, gallret vek sig bakåt och jag åkte framåt.
Jag hängde på gallret tills det vek sig på mitten och jag ramlade med världens brak i golvet.
Behöver jag säga att jag fick blåmärken?
Båda knäna blev gula och blåa och jag blev halt.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag låg där på golvet.
Hunden smög försiktigt fram och började slicka mig i ansiktet.
-Låt bli! Du slickar ju dig själv i röööven! , skrek jag åt hunden.
Tårarna sprutade ur ögonen, samtidigt som jag skrattade åt min egen klantighet.
Jag var hemma från jobbet hela dagen idag.
Jenny var här förut och hämtade hem sin hund.
Så nu är jag äntligen själv, om jag låter bli att räkna silverfiskarna i badrummet.
Förresten, du behöver väl inte berätta detta för någon.
Det kan väl vara våran hemlighet.

 

SARA ;)